Mina lästa böcker år 2025 del 2

Dags att ta sig igenom del 2 av mina lästa böcker 2025! Del 1 hittar ni här, och om ni kikar på kategorin Böcker kan man hitta min samlade läsning från år 2024 också. Jag minns den här delen av min läsning som bladvändartiden. Det var sommar i början av den här läsningsperioden och jag kom in i den där efterlängtade transen när man ligger på en strand och slukar sida efter sida.

Det var dessa titlar jag läste mellan juli och oktober. En ganska blandad kompott, både några äldre, några nya, några engelska, några översatta och några svenska. Stjärnmarkerade betyder att vi läste i bokklubben, i någon av de två bokklubbar jag är med i för att förtydliga. Om jag skrivit en recension på bloggen är den länkad i boktiteln.

Ligan av Bremmer på en handduk i Ljunghusen

Ligan: Klarakvarterens blodsystrar av Fatima Bremmer
Den här boken var en genomtänkt present från mina vänner Iris, Julia och Louise. Jag har läst Ett jävla solsken av samma författare med stor behållning. Den boken fokuserade på journalisten Esther Blenda, medan den här boken fokuserar på ett myller av kvinnor som byggde upp och gav plats åt kvinnor inom journalistiken i 1900-talets början. En så utbildande bok, och enkel att ta sig an.

En ny gud av Kjellner, även här i Ljunghusen

En ny gud av Zara Kjellner
Ytterligare en present, på självaste födelsedagen, från min vän Mathilda. Vi läste bägge denna och diskuterade över en frukost på Pom och Flora. Kjellner skriver suggestivt och med en särskild rytm. Jag uppskattade även om jag på totalen kanske tycker boken är lite för ofullständig ändå för att bli en bok man bär med sig, men är nyfiken på hennes kommande författarskap och var hennes texter kommer hamna rent stilistiskt!

För Lydia av Sundström mot en juliblå himmel i Ljunghusen

För Lydia av Gun-Britt Sundström
En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som handlar om Arvid och hans hopplösa kärlek till Lydia. Eller är det Lydias hopplösa kärlek till Arvid? Sundström skriver samma historia men med Lydias perspektiv och placerar de tu under 70-talet. Jag älskade detta, tycker tonen är välfångad och perspektivvridningen skapar massor av utrymme för diskussioner.

The Guest av Emma Cline
Emma Cline skrev boken Flickorna (The Girls) som jag älskade och när jag stod i Höllvikens biblioteks långa rader av böcker så drogs min blick självklart till denna. Inte lika bra – men ändå har boken någon. Huvudpersonen driver runt i ett plastigt liv i LA. Vad hon lämnat bakom sig eller vad hon tror finns framför är inte tydligt för någon, varesig mig som läsare eller för karaktären själv heller troligtvis.

The New York Trilogy av Paul Auster
Kära Auster. Jag läste Baumgartner förra året och totalt älskade, vilket också ledde väg till hans postuma författarskap. Tyvärr var inte denna bok något för mig – tre längre noveller som troligtvis ska läsas med en mer filosofisk blick än vad jag kunde uppbåda.

Kingsolver på en stenstrand i Kornatiskärgården, Kroatien

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver ☆
En riktig tegelsten och jag ska vara ärlig, jag fasade inför att slå upp denna. En tragisk bok om missbruk och mörka livsöden var vad jag tänkte men Kingsolver är en briljant författare och lyckas skildra det desperat maktlösa med humor och ljus. Varm rekommendation!

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl ☆
En bok som växer på mig ju mer tiden går. Hela handlingen finns sammanfattad i redan första kapitlet – författarens far var en ensam man, och författaren försöker utforska hans pappas barndom genom sparsamma fotografier. Språket är ett hantverk i sin enkelhet som lämnar mycket mellan raderna, som ändå går att förstå. Rekommenderar men med en varsam hand, kanske till någon som läser mycket?

Har ni läst några av dessa? Tyckte ni samma? Alltid nyfiken på att höra om andras läsande!

Mina lästa böcker sammanfattade (år 2025 del 1)

Förra året gjorde jag minirecensioner på varenda bok jag läste under året, och jag fortsätter detta inslagna spår. Det är ett fint sätt för mig att gå igenom och landa lite i vad man tar med sig från all läsning också. I början av året läste jag först en del, när vi var i Thailand, men sen var det så mycket med forskningen att jag kom av mig. Den första tredjedelen av årets titlar tog mig ända till juli att läsa, om nu någon annan utöver jag själv uppskattar den slags sifferstatistik. Böcker som lästs i bokklubbarna (två stycken) är markerade med en stjärna.

Goodreads hjälper mig hålla koll! De första sju böckerna kommer här.

Sen for jag hem (Jaana Kippo #3) av Karin Smirnoff
Det var dags att ta sig an sista delen i Jaana Kippo-trilogin. Jag minns den knappt, utan minns bara att jag tyckte det var skönt att vara klar. Den första boken i trilogin läste jag med stor behållning men sen blev det för mycket av samma gråa svenska litteratur för mig. Alltid alkohol, sexuella övergrepp, snor och gråhet.

Conversations with friends av Sally Rooney
Sally Rooneys debutroman som också satte henne på kartan som författare, otroligt. Och jag förstår varför. Två väldigt unga tjejer får vistas i en dekadent miljö, och deras vänskap med ett gift par skildras med en viss skärpa som är typisk för Rooneys första två böcker. Jag förstår inte huvudkaraktärerna alls och ogillar dem ganska mycket men ändå är boken så lockande och bra? Perfekt strandbok dessutom.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Jag är en långsint person i vissa lägen. Kan tillexempel aldrig se bort från hur Schulman var ett as på internet back in the days och vill därför inte riktigt läsa hans böcker men denna fick jag av mamma, som älskar den. Och ja, den var väldigt bra. Tycker jag att det är ok att fläka ut sin familj för en bra bok? Vet faktiskt inte, tål att diskuteras. Men är man lite intresserad av den gamla litteratureliten i Sverige finns det också en skvallerfaktor i att läsa boken.

Intermezzo av Sally Rooney ☆
Sally Rooneys debut präglades av en lätthet i språket och en obryddhet inför berättelsen. Den här boken blev oerhört hypead vilket jag inte till fullo förstår. Här tycker jag hon krånglar till både språk och historia så att jag aldrig riktigt får fäste i boken.

Hyper av Agri Ismail ☆
En bok om en kurdisk familj vars tre barn växer upp i London. De tar alla varsin riktning i livet som gör att allt blir dåligt men på vars tre olika sätt. Jag fastnade inte för denna, fastän många i bokklubben uppskattade.

Lynch på Sandhamn, medan vi väntade på båten hem

Prophet Song av Paul Lynch ☆
Paul Lynch skriver hypnotiserande om hur ett samhälle sakta går till att bli auktoritärt till oigenkännligt och en krigszon. Och om varför det är svårt att veta när man ska lämna ett land som är på väg åt fel håll. Kusligt pga hur mycket man ser i sin samtid i boken, men kanske var jag extra berörd av att jag läste medan Israel-Iran kriget härjade i två veckor och mitt hjärta blödde av oro varje dag. Tyckte mycket om, och missade tyvärr bokklubben om denna så vet inte vad de andra tyckte.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Den här boken fick jag i present av min vän Eli. En bok om åldrande, vilket är annorlunda för mig att läsa om. Det är skrivet ur en äldre mans perspektiv när han lever på sluttampen. För mig som arbetat med många äldre sjuka på sjukhus känner jag starkt för vissa delar och det är hur vi tar ifrån våra äldre deras autonomitet. Av omsorg och välvilja, men blir det bra egentligen? Eller dör man hellre av en bruten höft men man har iallafall fått ro om sig själv och sitt hem med farliga kanter och mattor man kan snubbla på? Jag vet inte, men boken ger en perspektivet att tänka efter. Tyckte om!

Det var mina första titlar för året! Kronologiskt har vi nått i början av juli redan, ett baktungt år helt enkelt där jag läste mest på slutet. Förra årets del 1, del 2 och del 3 hittar ni länkade.

Har ni läst någon av titlarna?

Prophet song av Paul Lynch

Det är sommar, och jag önskar det fanns tid för att läsa sådär med lättja som jag minns mina barndomsdagar. Så är det inte riktigt, inte än, men i juni hann jag läsa Prophet Song iallafall. Det är Paul Lynchs femte bok, men den första jag själv läser. Han har varit ganska omtalad som författare, nämnts i större prissammanhang och därför någon jag såklart varit nyfiken på. Prophet Song valdes som bokklubbsbok från klubben på Soho House (ett Jessika Gedin-val för att förtydliga).

Boken är en klar och tydlig dystopi, stämningen känns redan efter ett dussintals sidor. Paul Lynch vaggar först in oss i något bekant – en flerbarnsmamma, mannen är aktiv i facket, hon ska börja jobba igen snart när det fjärde barnet passerat bebisåldern. Sen raseras samhället, ett steg i taget. Det börjar smygande, auktoritära ledare tillämpar nya hårdare lagar för att få ordning på samhället. Fackaktiva ses som fiender. Att protestera blir farligt.

Särskilt första tredjedelen av boken ger mig en Orwellsk känsla. Nu var det längesedan jag läste just 1984 men det som är likt, är den skarpa igenkänningen mot verkligheten. Ledare runt om i världen får mer och mer makt, och också rent folkligt mandat, att skärpa till, skapa hårdare samhällen, att göra som Trump gör i USA just nu. Paul Lynch visar i början diskret vad som händer om man tar det ett steg längre än så.

Resten av boken ger en krig, steg för steg. Motståndsrörelse som beväpnar sig, familjemedlemmar som försvinner, ett syskon som bor utomlands och vill hjälpa familjen att fly men utan att hjälp tas emot. För mig var det väldigt tuff läsning. Krigsdelen av läsningen sammanföll med Israels bombningar i Iran på midsommar, för mig med all min släkt i Iran så var det otroligt omtumlande och nästan övermäktigt att läsa om hur ett samhälle går från fungerande till krigszon.

Den här boken bör läsas på engelska. Orden som strömmar fram är som tankar med en nästintill poetisk rytm, och andra som läst den på svenska verkar inte tycka översättningen lyckats med att fånga detta. Jag fångades som sagt men läste också på originalspråk. Det något speciella sättet att skriva på gör också att boken är utmanande att läsa bitvis, man orkar inte ta sig an mer än 30 sidor åt gången kanske. Så den passar inte för att läsa i en hängmatta och förlora sig i direkt.

Det som kändes drabbande var att igenkänningen inför samhället var stor. Den utspelar sig på Irland, och det gör att verkligheten med kriget känns mycket närmare, för livet innan kriget är så likt ens eget. Just den biten har Lynch fått kritik för, att han utgår från att vi läsare bara känner för karaktärerna för att vi känner igen oss. Jag håller inte med om den kritiken riktigt; jag som läsare hade nog känt mig drabbad även om den utspelade sig i en kultur jag kände mindre bra, det har jag upplevt med många böcker. Sen är människor människor, det vi själva kan identifiera oss med drabbar oss också med större kraft.

Sammantaget kan jag rekommendera boken om man är sugen på en modern dystopi om samhället. En genre jag själv väldigt sällan är sugen på dock :)))))

Böcker jag vill läsa sommaren 2025

Det är sommar och min vuxenvana trogen kan jag absolut inte förstå det, men jag försöker komma i stämning genom att fundera på vilka böcker jag ska läsa under semestern. När jag var barn läste jag minst en bok om dagen när det var lov. Jag gjorde nog inget annat – läste, badade på Källbybadet, längtade till kusinerna. Nuförtiden gör jag nog massa annat om dagarna som gör att böckerna inte slukas i samma takt (vägrar erkänna att jag kanske läser långsammare nu också…).

De här fyra böckerna vill jag iallafall få läsa under sommaren. När jag skrev inlägget hade jag inte läst klart Prophet Song men nu är jag klar med den, men den får vara med ändå.

Prophet song av Paul Lynch

Den här boken valdes av Soho House-bokkubben dvs Jessika Gedin tidigare under våren. Jag har ju tyvärr inte kunnat närvara på ganska många av träffarna men läser denna just nu. Den är mörk och skrämmande aktuell, som Orwells 1984, där handlingen går från ett demokratisk samhälle och en hårt arbetande familjefar som är engagerad i facket som plötsligt blir tillfångatagen pga sina politiska åsikter och på den vägen vandrar samhället därefter. Inte en så somrig bok, men på den här bloggen varar ärlighet längst, och det är en titel som kommer konsumeras här under sommaren.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

En bok som cirkulerat mycket på den svenska bokinstagramcommunityn, med mycket lovande utlåtanden. Själv fick jag den i födelsedagspresent av min gulliga vän Eli och blev mycket glad. Återstår att se handlingen, men den ska andas samma stil som Löpa varg av Kerstin Ekman, och den boken är ett duktigt hantverk i min mening. Lisa Ridzén skrev tydligen en del av boken när hon gick på Långholmens författarskola, där jag själv också gått men utan en sådan här framgång…

Ligan av Fatima Bremmer

Fatima Bremmer är känd för boken Ett jävla solsken; ett djupgående porträtt av skribenten Esther Blenda. Den boken var otrolig, en viktig skärva av kvinnors plats i svensk skrift under 1900-talets början. Ligan ska porträttera samma era, och ger oss historien om flera kvinnliga journalister och skribenter som tillsammans försökte ta sin plats inom den mansdominerande pressen. Ser starkt fram emot denna! Som jag faktiskt dels fick som tips av Jenny, som är mamma till två nära vänner, men också lyckades få i middagspresent av Iris och Julia. Fina vänner man har.

En ny gud av Zara Kjellner

Ännu en present? Hur rörande att mina vänner ger mig titlar att läsa? Den här fick jag i födelsedagspresent av Mathilda. En författare jag varit nyfiken på länge men inte tagit mig för att läsa. Den här boken ska vara ett slags familjedrama i en överklassmiljö. Mycket nyfiken på den! Det mysigaste är att Mathilda också ska läsa den i sommar, och sen ska vi sammanstråla när vi båda är tillbaka i stan för att diskutera den. En liten bokcirkel helt enkelt!

Har ni någon titel som ni vill läsa i sommar?

Juni i en lista

Juni, den första sommarmånaden. Den förvånar mig varje år på något sätt, att den först känns lång när första dagarna kommer. Man har hela sommaren framför sig och plötsligt är en månad redan bakom en. Ska inte fastna i begreppet tid, tidsperspektiv är något jag kan vända och vrida på länge. I juni fick jag iallafall hinna med en tur till Småland och studentfirande, en seglats i skärgården och midsommarfirande på Sandhamn. Samt vanligt hederligt jobb däremellan. Mycket nattjourer, mycket hjärtinfarkter. Och sedan oron i magen över allt som hände där under två veckor mellan Iran, Israel och USA. Två veckor av känslan att inte vara på någon plats i världen, att inte ha fotfäste, att oroa sig för att allt blir annorlunda. Det är lugnare nu, oron har mattats av, man vänjer sig snabbt vid nya kast som människa. Iallafall när betraktar på håll.

Månadens bok

Denna månad blev det ånyo skralt med läsningen. Barndomens dagar när man läste en bok per sommarlovsdag och bibliotekarien i Lund kände igen en är förbi. Jag läste Prophet Song av Paul Lynch. En dystopi som var jobbig att ta till sig i en omvärld som är alldeles för lik. Inte bestämt mig för om jag rekommenderar den eller inte än, recension kommer så småningom.

Månadens ord

Pepitarutigt är ett ord som sällan används men som kom upp i rapporteringen om Nato-toppmötet. Jag tror det innebär samma slags mönster som hundtandsmönster.

Månadens mat

Är rabarber mat? Det enda jag är sugen på är syrlig rabarber som kräm, saft, sylt, hur som helst men gärna med nystött kardemumma till.

Månadens vin

Jag var ju ute och seglade tidigare i juni, och som present till Erik vars båt vi använde, köpte jag en flaska av Jerome Arnoux bubbel, Brut Nature. Har druckit en del av hans viner, jag gillar generellt att vinerna Pompette importerar (vilket är många men hittills ingen som jag ogillat). Troligtvis för att de är så bra på marknadsföring men oavsett, detta bubbel kan varmt rekommenderas. Friskt, lite persika, lite mineral och salt, känns som alla älskar denna.

Månadens skönhet

Jag har börjat använda mitt rouge från Hickap som jag fick i min adventskalender. Det är på stick, lite aprikosigt med lyster. Det är något otroligt tillfredsställande med formulan och smeta ut det, det blir skirt och smälter in fort. Tror tyvärr inte tonen egentligen är perfekt för mig men som person som har svårt att rensa lär det hänga med i 10 år till. No joke.

Månadens bad

Ah, nu är det badets storsäsong! Jag har två favoriter från månaden. Dels badade vi på Nämdö under seglingen, och att det är en favorit är inte för att det var så fint att bada prick där vi var utan för att det fanns en mysig STF-bastu. Sen tog jag ett friskt morgonbad på midsommaraftons morgon, med D ståendes på bryggan skakandes på huvudet. Vågorna slog in och fräste, det var inte särskilt inbjudande alls och just då är ett bad extra tillfredsställande.

Månadens låt

Come give me love av Ted Gärdestad. Hans bästa? First Aid Kit har gjort olika versioner av den som jag också älskar.

Månadens kultur

Väldigt kulturfattigt denna månad, räknas besöket i Stensjö by eller midsommardansen på Sandhamn?

Månadens bokcitat

Blev inget sådant från Prophet Song tyvärr. Istället blir det månadens dikt som ni kan hitta här.

Månadens TV

And Just Like That har släppt en ny säsong. Tycker om att titta på denna serie, för bara förnimmelsen av Sex and the City vars spinoff detta är räcker för mig…

Månadens podd

Jag vill börja lyssna på Sommarprat men hatar att man bara kan använda SRs egna app. Otillgängligt, och det har gjort att jag bara lyssnat på två avsnitt av Sommar. Men det får ändå bli månadens podd…

I juli är jag mer ledig! Och jag ser så fram emot lata dagar, jag önskar mig långsamma dagar bestående av att se hav, bada, läsa, pussa på D, umgås med våra familjer, träffa vännerna i Skåne och bara få lov att vila i livets snällhet.

En fredag, en lördag, en ledig torsdag. Helg?

Det har varit helg. Någon gång var det helg iallafall. Dagarna är så ihoprörda för mig, jag har jobbat långpass (8-20) två helger på raken medan veckorna innehållit röda dagar så allt är flytande, men ärligt talat trivs jag med att gå lite bredvid den takt alla andra har.

Nåväl, vi börjar det här lördagsinlägget med en fredag. Jag och D hade bord på Moyagi, egentligen med två till som blev sjuka och fick ställ in, så vi fick en egen kväll ihop. Förstod först när vi var där att ganska många är där bara för karaoke och jag hatar verkligen karaoke på hög nivå. Kanske otippat eftersom jag älskade Singstar på 00-talet men så är det. På så sätt kanske det var tur för mig att vi inte var ett större sällskap, för då slipper man dras in i det. Maten var verkligen inget vidare, exempelvis en kyckling som först varit kokt sen stekts (så presenterades den). Torr, ingen smak och vitt ris till det. Nja. Vi går raskt vidare.

Minns inte om detta var samma helg men en helg vaknade jag iallafall mycket tidigare än D, och även om något av det bästa jag vet är att dra mig bredvid honom på helgerna så kände jag efter någon timme att jag behövde fånga dagen. Solens små strålar smet nämligen ut under gardinens fåll och lockade.

Staden var tyst och jag promenerade från Humlan till mitten av Odengatan, där jag ville besöka Fabrique. Det ligger ett hundra meter från mig visserligen, men nu ville jag ha promenad så valde ett längre bort. Killen som jobbade där spelade oväntat nog house och kändes lätt bakfull men väldigt bra på övrig service. Där handlade jag kanske världens största levanbröd, syns inte så bra på bilden men limpan var lika lång som min överkropp.

Sen cyklade jag förbi ett ICA och köpte en stor platta jordgubbar innan jag och stålhästen begav oss hem där D fortfarande sussade.

D blev obarmhärtigt väckt för jag ville ha sol på nosen och frukost i en park innan en lite väl hetsig lördag skulle ta fart. Vi gjorde i ordning en ordentlig frukost men i brist på en rejäl picknickkorg packades allt i en flätad kruka och bars ner i Humlegården. För visst är krukan ändå picknickaktig? Jag var nöjd med min insats iallafall. Vi åt levain med hårt lagrad ost, och några mackor med färskost och egengjord krusbärsmarmelad.

Dagen gick i ett, vi hejade på Hjördis som sprang maraton, grattade och var på kalas för lilla Cornelia som fyllde 1 år, åt middag på Lidingö hos goda vänner till D. Kände mig helt slutkörd på kvällen men också varm i själen. Familj, vänner, kärlek, världens rikaste liv ändå.

En annan lördag vaknade vi något mer slitna. Vi åt frukost, tog en tur på stan och invigde D:s första gång på Brunos korvbar. Fattar inte hur det kan vara så gott? Men jag älskar sauerkraut, senap och rostat bröd i kombo.

Vi svängde sedan om Hedengrens för att jag skulle få fatt i en bokklubbsbok. Jag hann ändå inte klart med den i tid – verkligen en sådan vår – men jag är mitt uppe i den och Jesus vad jag uppskattar språket hittills. Den heter Prophet Song av Paul Lynn. Hört att översättningen till svenska är kass så läs oå engelska!

Upptäckte även att boken fick exakt plats i denna väska, ändå otroligt att få känna sig som Carrie i Sex and the City med väskan men också litterär.

Vi avslutade denna lördag med att köpa baguette och rökta räkor, gick förbi min bror och Hjördis som spelade boule i Humlan, och Hjördis tyckte det var stilenligt att vila en baguette på stråväska. Håller väl bara med om det!

Den här sista bilden får visa hur det ser ut en kväll i veckan minst, när jag helst på söndagar försöker utvärdera veckan och planera nästkommande. Helst lite dagbokskriveri också.

Det var lite röriga pusselbitar från olika helger!