Ibland får man helt okända boktips och för mig var Silke ett sådant. En morgon på bussen till jobbet läste jag bloggar, såsom jag brukar, och såg att Julia läst denna. Hon beskrev den som en nätt klassiker med litterära ambitioner. Boken kom sent 90-tal och med den rådande 90-talstrenden så bestämde jag mig för att detta var en titel som kunde passa mig.
Boken handlar om Hervé som handlar med silkesmaskar. Allra mest handlar det som Hervés liv, från en tidig början till ett slags slut. Han bor i Frankrike men som vuxen gör han några resor till Japan för att handla med silkesmaskarna som bringar framgång i hans hemby. Som person verkar han modest och utan större ambitioner på att erövra sig stora förmögenheter, men enträget fortsätter han sitt arbete med silkestillverkning.
I min mening är boken berättad som en saga, det är tonen som författaren använder som tydligt mejslar fram en berättarröst som står utanför Hervés inre.Han låter oss följa Hervé från pappans besvikenhet över de militära ambitionerna som inte nås, till hans frus enkla och förbehållslösa kärlek.
Jag läste, som ni ser, boken i en ganska dekadent miljö och det är omöjligt att inte påstå att det kan ha påverkat min upplevelse men jag tyckte verkligen om den. För mig fångar den tydligt en viktig filosofisk fråga om livet generellt. Är livet det som faktiskt sker eller är livet vår tolkning och perception av vad som sker? För mig är svaret självklart det andra, att vår blick på livet är vad som betyder för det är därifrån vi samlar våra minnen och känslor men om man tänker på det svindlar det, för då spelar prestationer och handlingar ingen roll om vi bestämmer vad som är sant och inte genom vår tolkning. Om vi gör något dåligt men inte låter andra veta det, då spelar det ingen roll om vi själva också kan lägga det åt sidan. För om känslan är att det inte har hänt, då är det mer sant än sanningen.
Oavsett är detta en kort bok så jag rekommenderar den till alla, för tycker man inte om den har man inte investerat så mycket tid ändå. Har någon av er läst, och vad var er tolkning?
Februari är en riktig födelsedagsmånad i familjen. Min bror, hans fästmö, hennes bror och sen min egna D som fyller år mitt i månaden. Vi hade en hel helg av firande med D, som började med att min och hans familj överraskande honom på Farang en fredagskväll. Han blev väldigt glad! Vi åt krispig gris, deras signaturrätt, och massa annat gott. En av de godaste rätterna var deras Fried Rice sjukt nog så måste rekommendera att man tar in den. Men det var helt enkelt en rivstart på en maxpackad födelsedagshelg.
På lördagen gav vi oss ut här! Ett lätt lager av pudrig snö hade lagt sig på isen, men det blev mindre och mindre ju längre bort vi kom och störde inte åkningen. Det var åtta minusgrader så jag tog mina varmaste termobyxor, men det visade sig att solen sjukt nog värmde.
En sak som är extra trevlig med att åka skridskor i stan är att man kan ta sig till massa häng som sker i staden samtidigt. Det är en alldeles speciell och ganska dekadent känsla ärligt talat, att glida fram och se siluetterna från platser där man oftast är i. Vi drog iväg med D:s syster och man, att få göra det här ihop med dem har stått på D:s önskelista så det kändes nästan som att ge en present. Efter Tanto någonstans så såg vi denna turkosa låda och bestämde oss för att stanna till.
Kycklingmacka och öl inmundigades i solen.
Jag var ganska trött sista halvtimmen men som tur var kompenserar vyerna så jag njöt ändå. Anledningen är tråkig men jag är så otränad efter att haft paus i och med revbenet. Nåväl. Det var verkligen en ljuvlig solig tur som vi avslutade genom att ta en after-skate i Gamla stan. Hederliga Temple Bar fick ett besök, där hade inte jag varit sedan min första hösttermin på läkarprogrammet 2010.
På söndagen var den riktiga födelsedagen och jag hade styrt ihop en överraskningsbrunch. Det var lite komplicerat, för den skulle vara hos oss men man vill ju inte att födelsedagsbarnet misstänker något för att man köpar hem massa mat. Både D och min mamma fixade därför en hel massa gott hos mina föräldrar och tog med till brunchen. Han blev överraskad!
Efter brunchen väntade mer överraskning, ni anar temat i inlägget? Maximera mera. Jag tog D till detta pampiga hotell.
Grand Hotel! Vi bodde i ett rum mittemot slottet och det låg en kikare i fönsterbrädet om man ville kika in. Kändes kul och konstigt samtidigt.
Grand hade lämnat macarons till D och jag hade med praliner, jordgubbar och massa chark samt en liten bit tryffelpecorino. Min mamma hade hjälpt mig jaga fatt på kroatisk pršut, jag ringde den enda svenska leverantör jag hittade som guidade mig och berättade att på Hemköp vid centralen fanns det.
Såklart blev det champagne med, det dekadenta temat måste fullbordas. En Gula Änkan från 2012, oerhört god!
Hej kungen! Jag har träffat honom en gång på KI, han och drottning Silvia var där för att besöka lite labbverksamhet och annat, och jag fick lov att vara en av studenterna som eskorterade runt dem i lokalerna.
Sen var det dags för spa. Jesus vad avslappnande det var. Vi drack Ruinart som är huschampagnen på Grand, den säljs bara på glas där och på min vän Emmas vinbar Lilla Huset i Visby. Nu har hon inte hand om Lilla Huset längre men vill ändå dela med mig av den här kuriosan.
Uppe på rummet var vi alldeles möra efter att ha badat varmt, simmat runt, suttit vid eldar och läst tidningar så det fanns ingen ork att gå ner för en restaurangupplevelse. Vi fortsatte istället det dekadenta spåret.
Roomservice i sängen. Aldrig känt mig så nära Marie Antoinette som nu.
Efter många timmars sömn vaknade vi till ett soligt Stockholm och en lika solig Verandan, frukostället på Grand. Allt man kan önska fanns där, hantverksostar från olika delar av Sverige och en liten bagelstation.
Jag var tvungen att göra mig en bagel bland mycket annat, åt denna andaktsfullt medan jag läste tidningen. Inte för att jag egentligen är ett så stort bagelfan men det får mig att tänka på forna dagar när jag bodde i New York. Köpte ofta bagels från någon av de rullande vagnarna på väg till sjukhuset, favoriten var en med frön och kanel. Den brukade serveras varm i en servett, adderade ofta en kopp kaffe med mjölk för 1,5 dollar och jag kände mig som en cool storstadstjeja.
Slurp.
Det blev nästan för soligt för en lite ljuskänslig person som mig men det vågar jag knappt säga högt faktiskt. Otacksamt.
Tillslut stängde faktiskt frukosten! Vi hade varsin halvt urdrucken porslinskopp med cappuccino kvar så vi fick lov att sitta i en gullig liten soffa utanför Verandan och sörpla i oss skvätten i botten, äta varsin liten pain au chocolat och läsa klart det sista.
Det var väldigt mysigt att leka turist i sin egen stad! Vi tog en promenad runt Skeppsholmen, något jag gör ofta för det ligger nära, men nu såg jag det med en främlings blick och ack vad vackert det är. Det var ovanligt låga vattennivåer så man kunde se ett vrak. Jag tog gladeligen foton på det.
Innan D förklarade för mig att det låg precis till höger om vad jag fotograferade. Ärligt talat frågade jag honom, ”vad är den där stensamlingen” och han tittade granskande på mig i ett försök att avgöra om jag skojade eller inte. Tyvärr var det inte ett skämt.
Efter promenaden hade vi några ynka timmar kvar innan utcheckning. Jag tappade upp ett bad och serverade mig själv det sista av alla godheter. Sen mös jag och boken Silke. Det här var en lässtund jag kommer bära med mig, för boken manade till filosofiska tankar och jag hade gott om tid att fundera på livets mening där i vattnet.
Men sen var det ju tyvärr dags att lämna den ultimata mysbubblan. Kläderna veks ihop, necessären stängdes.
Jag älskar bibliotek och minns nog alla bibliotek som jag använt genom åren. Lunds stadsbibliotek är självklart det som satt störst avtryck. När det var sommarlov älskade jag att strosa bland hyllorna, dra ut bokryggar och läsa baksidetext. Jag slukade allt, till och med stora pärmar med språkböcker och kasettband för att lära mig uttal, ”John and Sue travelled to Brighton on a holiday”. Stark dramaturgi i dessa gamla språkkurser… Numer är mitt närmsta bibliotek på Fältöversten i Stockholm. Eller egentligen bor jag närmare Kungliga biblioteket men inga moderna böcker finns att låna där. På Fältöversten har de nyligen renoverat och jag tycker lokalerna faktiskt är fina i sin modernitet trots allt. Ibland reserverar jag böcker och plötsligt dyker det upp ett sms om att komma och låna. Som små överraskningar i vardagen! Det är min vän Irma som tipsade om det, att köa på, även om det är hundratals före, för plötsligt kommer ett sms och det är dags att läsa. Jag var precis inne och reserverade en bok, och tänkte dela med mig av mina senaste titlar som köats. Alla bilder är från förlagens egna nedladdningsbara sidor, men stolekarna blev lite knasiga… Ni får hålla till godo!
Kammakargatan av Therese Boman En av mina favoritförfattare än Hemingway och för några år sedan läste jag boken Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich som gav mig samma ljuva känsla. Sandra Beijer beskrev på sin blogg att dessa böcker är som vykort från en specifik händelse eller tid, och skrev att Kammakargatan är en liknande slags berättelse. Ni kanske anar att mina förväntningar är alldeles för höga… Jag har läst Bomans bok Andromeda som jag tyckte om men ville ha ännu mer kvalitet av. Sen är jag extra spänd på att läsa då min vän Julia tyckte stilen och beskrivningarna om Stockholm hade kunnat vara något jag fått ur mig, den största komplimang jag fått kanske. Köplats undrar ni? 231.
Liken vi begravde av Lina Wolff Jag har läst två titlar av Wolff, båda hyllade och båda lämnande mig med en känsla av att inte förstå vad som gör att andra älskade dem. Var därför inte så sugen på hennes nya titel tills två personer tipsade om just den, och jag nu känner mig nyfiken på om detta är hennes bok som får mig att bli ett fan. Boken utspelar sig faktiskt i Skåne, där man följer två systrar som växer upp som fosterbarn. Förutom Skåne som tema, något jag ju troligtvis kommer uppskatta, så är jag ändå nyfiken pga Wolffs egna väsen. Lyssnade på en podd där hon beskrev sin översättningsarbete av boken Hundra år av ensamhet och hennes angreppsätt var otroligt. Det är bara 638 personer före mig i kön.
Silke av Alessandro Baricco Julia tipsade om boken Silke inne hos sig, och jag blev genast intresserad. Hon beskriver boken där språket är njutningen, med en lätt och luftig känsla. Korta klassiker är precis vad jag önskar att variera min läsning med, och ett språk som tilltalar är allt jag kan önska mig mörka vinterkvällar. Den här når mig nog snart, jag har köplats 1.
Body double av Hanna Johansson En av Ds vänner, Emma, brukar vara himla fin med att tipsa mig om titlar hon läst och gillat. Body double var en av dessa tips och även Julia som jag nämnde ovan samt DNs sammanställning av boktips från 2025 nämnde denna titel, och även Ulrika tipsade via kommentarerna, så jag köar ivrigt på biblioteket. Och vet ni, det verkar vara min tur för vilken dag som helst när jag skriver detta, för den hanteras av ett bibliotek i detta nu.
Air av Christian Kracht Okej jag verkar ha säkrat hela vårens läsning där inne på bibliotekets hemsida inser jag, för dessa böcker ska ju varieras med bokklubbarnas val också så det kanske var lite att ta i. Men när jag läste massor av årssammanfattningar om folks läsning från utgivna titlar 2025, då återkom Air gång på gång med beskrivningar som mästerverk och obeskrivlig. Kunde jag göra något annat än sätta mig i kö? Icke. Köplats: 388.
Nu väntar jag spänt på mina presenter från biblioteket!
A T H E N A 