En vardag igen

Min vän Mathilda sa att hon tycker om att läsa vardagsinlägg på bloggen och vet nu vad, det är så mysigt att skriva om vardagen faktiskt. Kanske för att jag ser på den med en annan blick, en förskönande och mjukare blick som gör att jag känner mig mer nöjd över allt. Så tack vare lite pepp från Mathilda ger jag mig på en tisdag i livet.

Den här vardagen började väldigt sent. Jag var ledig, och drog mig i sängen riktigt länge. Var helt slut efter flytthelg och hade varit på ett oväntat tufft Hathayogapass kvällen innan som nog bidrog. Fastän det för alla andra var förmiddag så hällde jag upp mitt Sir Williams-te i min mugg och gav mig ut på stan, och kallade det för morgonpromenad.

Benen bar mot & other stories. Jag lämnade in två kassar med kläder som inte går att laga/har hål/ensam strumpa osv. Man får 10% kupong då, och jag köpte doftljus, Tachime Pepper. Återkommer, men har hört att det är ett fantastiskt ljus.

Mitt te var slut på vägen hem och kontemplerade en kort stund in jag skulle köpa en kaffe på Pascal men hade ingen bok med mig så jag gick vidare. Vill helst läsa eller skriva dagbok om jag ska fika själv.

Istället gick jag in på Re:Fashion som ligger på Linnégatan. Deras skyltning ropade höst med alla sina mockaplagg.

Jag provade två kjolar, den ena från Part Two och den andra Miss Sixty. De var verkligen så fina men pyttelite för små båda två.

Kanske också bara hade en dålig dag med kroppen, det där vet man ju aldrig riktigt.

Sen fick jag till Soho House och skrev litegrann. Betoning på lite faktiskt, det går trögt just nu och vips kommer oktober vara slut och denna ledighet likaså. Känner redan besvikelsen i mig över att inte ha producerat mer. Men på eftermiddagen hade jag tid med PT-Makis på Ignite. Han kör aldrig med mig riktigt men detta pass var lite tyngre än föregående. Fick en vattenflaska från Glacial, blev glad för min trogna Kleen & Kanteen-flaska som hängt med på diverse resor glömdes på ett flyg i våras, när vi åkte till Kroatien över påsk. I omklädningsrummet tjuvlyssnade jag på samtal mellan två personer som verkade känna varandra via träningen just. Så mycket man kan få reda på om folk, jag hade det riktig mysigt när jag lyssnade på bröllopsprat och bokmässan.

På vägen hem från träningen smet jag in på Cow som ligger på samma gata som Ignite. Doftade på parfymer, ett favoritintresse. En parfym jag alltid är nyfiken på är Parisian Musc från Matière Première. Den har en intressant doft och youtube-communityt älskar den. Jag fattar men ändå inte. Lite grön och träig, men också mycket mysk.

Sen plockade jag upp min gröna cykel och tog mig hem. Jobbade med en föreläsning under eftermiddagen, drack mer te, rostade mandlar och gjorde mandelsmör.

Och denna trötta bild får avsluta min vardag. Jag rostade förutom mandlar även tomater och gjorde en riktigt god tomatsoppa, och i brist på att hinna plocka svamp så köpte jag kantareller i butik och gjorde varsin macka till mig och Daniel.

Nytt fotomuseum i stan och bao i mängder

Jag minns så tydligt när Fotografiska var helt nytt. Året var 2010, jag var nyinflyttad i stan och fotokonst kändes som något mitt 18-åriga jag kände var en lagom kulturell nivå att ta del av. De hade studentpris ett tag och jag minns att det blev som ett klassiskt förslag att gå dit som ett lördagsnöje och sen äta Hermans veganska buffé. Bra tider.

Mannen till vänster är en av grundarna till Fotografiska, och han har nu tagit till sig ett nytt uppdrag nämligen att grunda House of Photography. Jag hade lyckats få plats till invigningen en regnig vardagskväll, så jag och Daniel styrde cyklarna till Mariatorget.

Lokalerna var nere i ett valv och det skapade en väldigt mäktig inramning till fotografierna. Det måste säkert vara svårt att hänga på så ojämna väggar men de hade lyckats bra.

Ett rum som inte var öppet än, men som ser ut att bli bra. Tanken är att utställningarna ska vara ganska korta, typ 45-60 minuter och att det ska finnas en vinbar, en liten butik och annat trevligt.

Daniel tyckte det var kul att jag inte såg vem det var på bilden.

Efter utställningen gick vi till Barobao. Jag och min vän Mathilda var här första gången vi umgicks själva och sen gick vi hit och firade vår första årsdag 2018. Lite gulligt kan jag tycka.

Den här kvällen delade jag och Daniel på två bao med deras klassiska fläsksida med krispig gurka och jordnötter, en med stekt ostronskivling i strimlor och en med yakiniku.

Var tvungen att prova deras ramen också. God men inte lika fantastisk som deras bao. Klart slut på en mysig vardagskväll.

Ögonblick från junisommaren

Jag tycker bäst om att få berätta om livet kronologiskt. Det känns mest rätt, enklast, som att jag luras annars. Men jag hinner ju inte skriva här stup i kvarten även om jag med handen på hjärtat hade älskat att få göra det. Därför kommer det ändå lite blandade huller om buller-ögonblick från juni.

Min pappa fyllde år! Han är notoriskt hemlig på internet så även fast jag har en mycket gullig bild på honom och min lillebror så visar jag denna mindre gulliga bild på Pelle Janzon. Så märklig rätt med allt som är gott. Jag äter den uppdelat, köttet för sig och löjrommen för sig. Helt missat poängen med rätten inser jag, men tycker den blir godast så. Det var så mysigt att äta ute ihop i familjen på en vardag att vi ska göra om det i juli.

Vi var på Sandhamn under midsommar. Jag har lyxen att ha vänner med hus där, de är systrar och kusiner med varandra och jag har har blivit inadopterad i gemenskapen. Att få ha en liten extrasläkt är väldigt fint, särskilt för mig som ofta saknar mina egna kusiner.

Här har vi Antonia, en av mina kära. Vi preppade för middag på bryggan. Det var inte så varmt än så vi var med oss varma filtar att sitta på och svepa in oss i.

Juninätter

Vi har också varit på bröllop då en av mina nämnda Sandhamnskusiner gifte sig. Det var ett sprudlande bröllop med lekfull och festlig känsla. Vi dansade tills det var strängeligen förbjudet att spela mer musik i festlokalen och packade därför ihop lagom mycket dryck, en portabel högtalare och spatserade ner till en äng för att fortsätta upptågen. Juninätter är magiska, det måste vara ljuset som lurar en att orka fortsätta i all evinnerlig tid.

Jag har jobbat natt och en kompiskollega påminde mig om att man behöver väva in lite unn under veckan. Jag brukar annars vara väldigt bra på att gå i ide. Dels för att man är trött såklart men jag känner ofta att jag bara vill jobba mig igenom skiten så jag kan få friheten sen. Nu anammade jag friheten mellan nätterna lite mer! Efter första natten satte jag mig på A La Lo och åt deras berömda bowl. Fryst banansmoothie med knäckig granola, bär och jordnötssmör. Gott men jag förstår inte storheten riktigt. Tycker Pom och Flora oftast är ett bättre café för bowl. Dock njöt jag verkligen av mina två timmar sittandes här, ska fortsätta med unn-inställningen.

Stockholm börjar slumra nu. Flera restauranger har öppet sin sista vecka inför sommarsemestern. Jag jobbar lite av och till men när jag skriver detta har jag jobbat tre nätter i rad och ska vara ledig tio dagar i sträck. Längtar efter att få öva på att vara slapp.

En skälvande månad

Det är maj och jag mår som jag ofta gör i maj, en god vandring genom ängslan och väntan. Kanske är maj såhär för alla, kanske är maj månad specifikt såhär just för mig. Det är så mycket som ska hinnas i jobbet, forskningen och samtidigt logistiskt ordnas inför sommaren. Semestern är så starkt bunden till sjukhuset, planerna anpassas utifrån mina lediga dagar, jag vill ha så mycket frihet som möjligt men vet att det kommer göra mig trött att flänga såsom jag önskar. När man precis lyckats pussla ihop allt kommer mailet om jourer, om mer jobb jag inte har plats till. Känner mig som en liten hamster som springer på, medan jag allra helst vill sitta i en park och se på vita knoppar som blir till blommor.

Ängslan ligger nära väntan. Jag väntar på de ljusa känslorna som kommer flera gånger per dag. Solen som värmer ansiktet, den första kulan gelato som kan ätas utan en värmande jacka, solstrålar som slår mot vattenytan när man promenerar längs Stockholms många vattendrag. Fantiserar om kommande svalkande sommardopp, om lättja, om tid, om ledighet, om frihet. Drömmandet skapar ängslan, ängslan skapar väntan, det skälver inom mig av allt samtidigt. Om jag jobbar tillräckligt snabbt, kanske jag kan njuta mer. Eller så behöver jag njuta nu, för om jag inte njuter nu kommer jag inte vara mig själv tillräckligt mycket för att njuta sen?

I helgen var jag på Gotland med nio tjejer. Vi dansade om natten, lagade god mat, gjorde yoga, badade, njöt av varandras sällskap och jag påmindes igen och igen om vad som är det riktiga livet. Det är att känna allt det där. Höra fåglarna kvittra, skratta åt något en vän säger, bada med samma glädje som ett barn. Alla prestationer jag vill hinna med i maj är inte för själens skull, även om det behöver göras med tanke på hur mitt liv är byggt just nu.

Maj, du ger mig så mycket förvirring.

Vardagliga vardagar

Trots min lilla storlek på blogg fick jag ett inläggsönskemål, och det gjorde mig gladare än glad. Er (enda) önskan är min lag – här kommer ett vardagsinlägg helt enkelt.

Jag har haft en lite annorlunda vecka bakom mig, vanligtvis jobbar jag ju på sjukhus men nu har jag haft en vecka med forskning och kurser hemifrån. Lyxen med det är att man kan ta en morgonpromenad och eftersom jag är fortsatt jetlaggad var jag redo för en sådan redan 07:15 häromdagen. Jag hade redan hunnit dricka te, göra en ganska utökad hudvårdsrutin, sminka mig och fläta håret.

Det snöade! Mitt hjärta klapprade av denna syn. Snö gör något med min lycka. Särskilt snö som träffas av solstrålar, men man får ju inte vara kinkig, det här dög med. Avslutade dock ändå min promenad snabbt för det var en enstaka plusgrad och det började snöa horisontellt rakt i ansiktet på mig. Uppskattar trots allt inte slask i ansiktet före klockan åtta.

Satt hemma sedan och försökte förstå olika epidemiologiska begrepp. Känner mig extremt analog som pluggar med penna och papper men har jag inte skrivit det med handen finns det ingen chans att jag lär mig.

Min kurs hade lunch i fyrtio minuter, tyckte det kändes snålt men jag sprang iallafall ner till Mogges och köpte sushi till mig och pappa. Jag har lyxen att ha föräldrarna på några minuters gångavstånd från mig, och eftersom pappa var ledig passade vi på. Jag tog hot tuna roll vilket var ganska okaraktäristiskt, brukar vilja ha något blandat pga aktiv mat-FOMO. Men nu så.

Efter kursen kilade jag ner till Hedengrens. Bokus tar evigheter med mitt paket, brukar inte handla av dem men fick presentkort i julklapp av jobbet. Nu behövde jag akut inhandla nästa bokklubbsbok (bokklubben på Soho House med Gedin!).

Det blev ”Fourth wing” av Rebecca Yarros. Jag känner mig väldigt skeptisk pga inte alls min genre men sällan sett en bok bli så hyllad utanför sin egen läsekrets så jag hoppas bli motbevisad.

Efter att lämnat boken hemma slevade jag i mig någon slags middag innan jag gick ner till Östermalms IP. På tisdagar erbjuder SSSK skridskoträning om man vill få lite långfärdsskridskorteknik. Är inte en sådan här träning det svenska föreningslivet i sitt esse? Jag är iallafall så oerhört tacksam över de om engagerar sig för att andra ska få komma ut och njuta av naturen tillsammans med dem. Jag har köpt alldeles egna skrillor denna säsong, ett alldeles för spontant och dyrt köp efter en tuff jobbdag. Blir både glad och får lite ångest när jag tittar ner på dessa. Men mina skridskor, alltså inte de illröda pjäxorna, är så vackra i någon slags brunskimrande metall och skarp skena från Lundhags. Så lite lycka kanske materiella ting kan ge… Dessutom kom min vän Louise ner till isen, och vi fick hänga en kort sväng.

Unnade mig själv blåbärssoppa och blodapelsin till mellis efter.

Dagen därpå vaknade jag med en del träningsvärk i mestadels fötterna, jag är ganska rädd när jag åker så dels spänner jag mig mycket och dels är väl fötterna ovana vid att balansera på en smal metallplatta. Upp steg jag ändock och gjorde ordning mig i racerfart, hade nämligen bokat in mig på morgonpass på megaformer. ClassPass hade prov på erbjudande för ett tag sedan och nu kör jag abonnemang. Nere på A Place där jag tränade är stämningen lugn och lite kalifornisk. Mycket snygga tjejer och coola instruktörer, väldoftande schampo i duscharna och känsla av exklusivitet. Jag gillar det och blir skrämd samtidigt för jag är varesig smidig eller har en stark core. Känns väldigt lyxigt att kunna gå på morgonpass. Vid 08:30 var jag redo för att göra kursuppgifter och för att inhämta motivation gick jag till Soho House.

Drack matchalatte och insåg hur jag glömt äta frukost. Satt och skrev på lite forskningsgrejer, gjorde en kursuppgift, smörjde händerna tio gång ner med den lilla tuben som tittar ut och kände mig ändå halvnöjd med vad jag lyckades producera.

Soho House är en mycket vacker plats, då det är lokaliserat i en gammal kyrka, men dagsljus ser man icke och jag hörde rykten om sol så lagom till lunch slog jag ihop datorn och traskade till en av min närmsta vänner Antonia som bor i krokarna. Hon är mammaledig så vi drack en kopp kaffe vid matbordet medan hennes gulliga dotter försökte äta morot- och potatispuré. Jag har bott i Stockholm i snart 15 år men jag försöker ändå behandla det som Lund, den stad jag växte upp i, genom att försöka motivera alla nära personer i livet att bo på gångavstånd. Det går tyvärr sådär, två nära vänner som bodde i krokarna innan bor numer i Huddinge och på Resarö så jag kan inte påstå att mina försök helt burit frukt. Men mamma, pappa, lillebror och fästmö samt några vänner är här och det ger mig mycket glädje.

Den här sista starka oredigerade matbilden får representera hur min kväll tedde sig. Vi hade en slags kickoff-aktivitet med jobbet, en mycket ovanlig företeelse inom sjukvården. Vi var tretton personer som lagade mat på Cajsa Warg ihop. Mycket mysigt och mycket underhållande eftersom mina kollegor råkade laga sockerlag till den milda grad av massor av vit rök vällde ut över rummet och startade brandlarmet medan butiken var igång.

Där har vi två lite ovanligare dagar i vardagen. Idoliserar numer livet där man kan jobba hemifrån hur mycket man vill. Det finns säkert massor av negativa aspekter av det, men jag hann bara se hur fritt och ljuvligt det kan vara…