I bokklubben på Soho House läste vi The minstry of time av Kaliane Bradley. Det var en bok jag iallafall inte hade hört talas om, men som visade sig varit extremt hypad utomlands. Det var så mycket skriverier att jag direkt blev skeptisk. För mig står bra PR bakom en sådan slags virvelvind av entusiasm, inte den egentliga litterära kvaliteten. Kalla mig gammaldags men så är det. Trion av Johanna Hedman fick lite samma enorma skriveri innan den ens var publicerad och massa översättningskontrakt. Det var visserligen en bra bok, men i min mening är det inte en modern klassiker direkt som stack ut så pass mycket som man fick bilden av i samband med att hon debuterade. Eller är det en illa dold avundsjuka jag omedvetet blottar?
Tillbaka till The ministry of time. En riktigt genreöverskridande och lite märklig bok. Som en blandning av Expeditionen av Bea Usma och spänningsroman? Och lite romantik på det? Boken utspelar sig i UK, några decennier från nutid minst. Man har med hjälp av en tidskapsel transporterat folk från dåtiden in till den moderna världen. De ska assimileras in i det moderna samhället med hjälp av anställda på minsteriet. En av de anställda är bokens huvudperson som är ganska lik författaren i olika attribut.
Sen händer det inte så mycket alls i boken. Den går långsamt framåt medan vi följer huvudpersonens lite invecklade tankar om sitt jobb och dåtidens människor som upptäcker saker om det moderna samhället, som dejting och att homosexualitet är tillåtet. Tills det plötsligt är kanske 80 sidor kvar, då byter boken helt skepnad och blir dels ganska sci-fi fokuserad och dels en spänningsroman med skjutningar och annat.
Jag tror författaren hade jättekul när hon skrev den här boken. Skrivarglädjen dansar verkligen över sidorna, kan tänka mig att det var ett lustfyllt projekt. Dock räcker inte glädjen hela vägen för min del. Visst, den är bitvis lite underhållande, men sedan har den inte så mycket mer. Kommer vara en klassisk bok jag glömmer om några år och aldrig riktigt rekommenderar till någon. Kan dock inte kalla den för dålig faktiskt, för jag läste ändå den med någon slags läsglädje och funderade inte på att avsluta den i förtid.
Bokklubben på Soho tyckte lite blandat om den, men ingen var kanske direkt begeistrad. Många rekommenderade att läsa lite intervjuer med författaren så det har jag gjort. Hon känns sympatisk och kanske lite udda, man får en känsla av att hon själv blev lite kär i en av dåtidens personer och ville skriva in sig själv i en kärlekshistoria med honom.
Nu har vi kommit till den avslutande delen av mina mini-recensioner från 2024. Tyckte jag läste mycket som antingen var bra eller som jag av andra anledningar ändå ville läsa. Sista etappen kanske känns igen litegrann, för till alla dessa hade jag bloggen och de kan ha nämnts lite här och var.
En bok som skulle handla om böcker, förlagsvärlden och en ung tjejs plats där. Handlade istället mycket om relationer och att alla mänskliga kontakter inte går att kategorisera. Kärlek? Vänskap? Romantiskt, men ej sexuellt? Och så vidare. Höga förhoppningar som inte infriades men ändå läsvärd. Tre av fem.
Det här omslaget gissar jag att en del känner igen. Maken till hype var längesedan man såg, och själv lästes denna i Soho-bokklubben. Boken handlar om Athena (ja det var horribelt svårt för mig att läsa om en person som delade namn med mig? Händer aldrig annars). Nåväl. Hon är en framgångsrik författare som dör, och hennes vän snor hennes opublicerade bokmanus. Boken behandlar teman som vem får berätta en historia, vad är stjäla text och hur långt kan man som konstnär profitera på andras lidande? Själv tyckte jag den hade fått alldeles för mycket hyllningar. Helt okej. Två komma fem av fem.
Efter att ha läst Tre tidigare under året kände jag ett starkt behov av att sluka allt Perrin skriver hädanefter. Hennes debutroman är översatt till svenska, så den tog jag mig an. Vi får följa huvudpersonen som är en ung kvinna, och arbetar på ett ålderdomshem. Det är mystiska familjeförhållanden – föräldrarna dog i en olycka, och hon bor med farföräldrarna. På äldreboendet finns en dam vars historia berättas genom huvudpersonen. Trådarna vävs ihop och som alltid är det vackert språk och en bladvändare som bjuds på.
Vi läste denna i bokklubben. Porter skriver i lyrisk form om en kille, Shy. Omvärlden förstår inte honom och hans beteenden. Han kan vara aggressiv, göra utfall och förstör för sig själv. Jag tror man ska läsa denna långsamt med eftertanke, och inte snabbt i stress som jag. Kan ha påverkat betyget som blev två komma fem av fem.
Jag tycker Duras skriver vackert men ofta utan handling, och så är det mestadels även i denna korta bok. I ett sådant här format passar det dock väldigt bra! Handlar om ett möte mellan en man och en kvinna vid Atlanten. Ska vara inspirerat av verkligheten där hon mötte sin framtida homosexuella älskare. Finns en del att googla på jag inte gjort än så lämnar skvallret där. Uppskattade välsmakande franska ord i en havsmiljö. Fyra av fem.
The ministry of time av Kaliane Bradley
Den här lästes med Soho-bokklubben, en ytterligare bok som fått mycket hype utan att jag till fullo förstår. Staten har upptäckt en tidsmaskin som transporterar fram personer till nutid. Detta skapar oanade problem och vår protagonist arbetar för staten och tidsprojektet, men förstår inte hur djupt involverad hon är. Märklig blandning av romance och sci-fi, där ingen genre är en favorit för mig. Tror författaren hade JÄTTEkul när hon skrev denna, och själv tyckte jag den var helt ok trots allt. Måste förresten publicera min recension. Tre av fem.
Bokklubbsbok (jag har alltså två stycken klubbar för att förtydliga). Stridsberg skriver fram en historia som inte vilar på handlingen och kanske knappt på karaktärernas utveckling. Det är generationstrauman som skildras, ihopflätat över olika personer som påminner om varandra. Jag tyckte mycket om språket, och tycker Stridsberg visar på talang som berättar en historia på ett annat vis. Tre komma fem av fem.
En tungviktare till författare jag läste mycket av som tonåring faktiskt. Den här boken skildrar en ”kirurgs” vardag på ett mentalsjukhus för kvinnor där han utför experimentella behandlingar. En bok som kunde givit en så mycket mer än vad den gav. Två komma fem av fem.
4 3 2 1 av Paul Auster
Efter Baumgartner som jag läste med stort behag, gick jag på Michelle i bokklubbens absoluta favoritbok. Auster skildrar en pojkes liv från barndom till vuxen i fyra parallella liv som kunde skett. Sliding doors som gör utfallen och karaktären helt olika beroende på i vilken kontext den hamnar i. Underbart sinnlig och får en att fundera på livet mycket. Fyra komma fem av fem.
Den första boken av Karolina Ramqvist
Innan jag läste den här boken, var jag på författarsamtal på Soho House där Ramqvist intervjuades. Blev mycket nyfiken och till min glädje blev det en bokklubbsbok. Det är i början av 2000-talet, en ung svensk tjej reser runt på Jamaica och blir kär i en jamaicansk kille som bor där. Jag tyckte om boken först, vackert språk, en slags sexuell spänning ligger över sidorna och den skrider långsamt framåt. Men sen tröttnade jag lite på greppet och karaktärens omogenhet. Tror jag gillade den bäst i klubben dock, uppskattade en svensk bok som inte är som alla andra med det destruktiva, gråa, mörka. Recension kommer snart! Tre av fem.
Här ruvar havet av Flora Wiström
Avslutade året med en pocketbok inköpt på Arlanda, på väg till en kroatisk segelbåt. Trodde det skulle bli en lässemester, men ack så fel jag hade. Fick bli en jullovsbok. Vi följer Ida som spenderar en semestervecka hos sin pappa på en bohuslänsk ö. Älskar att boken har havet som tydlig kuliss och tycker Wiströms språk gjort en så stor utveckling från debuten (såklart! Men kul att följa). Är ett stort fan av Floras blogg dessutom. Hade önskat mig en längre bok! Tre komma fem av fem.
Pust, det var det hela! Men trevligt läsår kände jag spontant. Bokklubbarna bidrog med tillskott som jag kanske inte alltid hade valt själv vilket jag uppskattar, och sen var jag noga med vilka andra böcker jag valde att läsa. Det blev en bra mix för mig av utforskande och tillfredsställande böcker. Nyfiken om ni läst något jag läst, och vad ni tyckte?
En till månad som sprang förbi och nu är avslutad. Oktober är lite av en favoritmånad för mig, vilket jag trodde var ovanligt och lite unikt tills alla tjejer på Elle började hype:a tjejnyår och det underbara med hösten. Kände mig plötsligt lika mycket mainstream som jag allra högst troligt också är. Nåväl, min oktober sammanfattad här nedan:
Månadens bok
Oktober var en sällsynt dålig läsmånad för mig. Första veckan spenderades på en segelbåt där jag inte hade en enda minut över till att hänga med orden. Hade köpt med mig Här ruvar havet av Flora Wiström för att det kändes passade att läsa på båt, men blev inget av det. Läste däremot The minstry of time när jag kom hem av Kailane Bradley. En stabil trea, ingen bok man måste läsa trots den stora mängden press som hyllat hennes debut.
Månadens ord
Det adriatiska havet. Visserligen tre ord, men tycker det är något så vackert i namnen på hav och särskilt adriatiska för att man är ovan vid att säga det.
Månadens mat
Jag har ätit tre extra goda saker denna månad. Dels en räkpasta som jag själv gjorde och bjöd på (klappar mig själv på axeln, man tackar). Dels gjorde jag också en ganska så maffig men god kantarellmacka med syrad grädde, men också en rostad tomatsoppa med grilled cheese. Köpte en riktigt stinkig ost från Androuet på Nybrogatan som gav det där je ne sais quoi till smaken.
Månadens vin
Vinklubben var igång igen! Men månadens vin blir faktiskt ett lite salt mineralet vin från Kroatien jag inte minns namnet på…
Månadens smink
Vill hylla Erborians CC-kräm som hela internet, inte är man unik här inte. Jag har haft en lite röd nos många dagar denna månad, och det finns ingenting som kan råda bot på detta men CC-krämen kan iallafall dämpa det ilskna.
Månadens bad
När seglingsresan var, blev det en del bad. Det bästa badet var att hoppa i från fören, sedan hänga efter en tamp på båten med ens kompisar och skratta så man kiknande alternativt satte havsvatten i vrångstrupen. Också badat en del badkar hos mamma och pappa, men det slår inte havsbad trots allt.
Månadens låt
Enligt Spotify har jag lyssnat mest på The sound of Silence i remix av Disturbed och CYRIL. Ej förvånad då denna utsågs till båtlåten under seglingsresan. Själv tycker jag mig ha lyssnat en hel del på mysig romantisk gammal musik som Sinatra blandat med en hel del Kent pga konsertsläppet.
Månadens kultur
Hösten är min mest kulturella tid på året, och det har speglats även denna månad. Allra bäst kanske det var att se Janufa på Operan. Det var ett maffigt sceneri och en gripande men dyster historia som vecklades upp. Annars har jag varit på bokprat på Soho House, både Klas Östergren och Karolina Ramqvist samt fått gå på min bokklubb som Jessika Gedin håller i så jag är rätt nöjd med utdelningen på kulturfronten denna månad. Även hunnit med två spelningar kom jag på, Svenska Björnstammen och Trentemøller. Icke dåligt hörni!
Månandes TV
Lol, jag fattar inte ens varför jag lagt till denna kategori och kallar det TV? Dock såg jag en ny serie denna månad, vilket händer en gång per decennium. Det blev ”Nobody wants this” som alla snackar om med Adam Brody och Kirsten Bell. Kände lite… Meh? Som en lång romantisk komedi?
Månadens podd
Radiokorrespondenterna Mellanöstern. Ett svårt uppdrag att rapportera från Mellanöstern i dessa tider. Man har inte tillgång till en av krigszonerna och det är en tid där alla sidor misstror varandra. Sorgligt är det. Tycker journalisterna på SR som har den här podden är riktigt duktiga på sitt jobb dock.
November kommer stundande nu. Det är redan väldigt mörkt om kvällarna tycker jag och få löv kvar på träden i Stockholm. Jag ser fram emot att tända ljus, läsa böcker och i hemlighet längta till julen.
A T H E N A 