Etikett: Barbara kingslover

Mina lästa böcker år 2025 del 2

Dags att ta sig igenom del 2 av mina lästa böcker 2025! Del 1 hittar ni här, och om ni kikar på kategorin Böcker kan man hitta min samlade läsning från år 2024 också. Jag minns den här delen av min läsning som bladvändartiden. Det var sommar i början av den här läsningsperioden och jag kom in i den där efterlängtade transen när man ligger på en strand och slukar sida efter sida.

Det var dessa titlar jag läste mellan juli och oktober. En ganska blandad kompott, både några äldre, några nya, några engelska, några översatta och några svenska. Stjärnmarkerade betyder att vi läste i bokklubben, i någon av de två bokklubbar jag är med i för att förtydliga. Om jag skrivit en recension på bloggen är den länkad i boktiteln.

Ligan av Bremmer på en handduk i Ljunghusen

Ligan: Klarakvarterens blodsystrar av Fatima Bremmer
Den här boken var en genomtänkt present från mina vänner Iris, Julia och Louise. Jag har läst Ett jävla solsken av samma författare med stor behållning. Den boken fokuserade på journalisten Esther Blenda, medan den här boken fokuserar på ett myller av kvinnor som byggde upp och gav plats åt kvinnor inom journalistiken i 1900-talets början. En så utbildande bok, och enkel att ta sig an.

En ny gud av Kjellner, även här i Ljunghusen

En ny gud av Zara Kjellner
Ytterligare en present, på självaste födelsedagen, från min vän Mathilda. Vi läste bägge denna och diskuterade över en frukost på Pom och Flora. Kjellner skriver suggestivt och med en särskild rytm. Jag uppskattade även om jag på totalen kanske tycker boken är lite för ofullständig ändå för att bli en bok man bär med sig, men är nyfiken på hennes kommande författarskap och var hennes texter kommer hamna rent stilistiskt!

För Lydia av Sundström mot en juliblå himmel i Ljunghusen

För Lydia av Gun-Britt Sundström
En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som handlar om Arvid och hans hopplösa kärlek till Lydia. Eller är det Lydias hopplösa kärlek till Arvid? Sundström skriver samma historia men med Lydias perspektiv och placerar de tu under 70-talet. Jag älskade detta, tycker tonen är välfångad och perspektivvridningen skapar massor av utrymme för diskussioner.

The Guest av Emma Cline
Emma Cline skrev boken Flickorna (The Girls) som jag älskade och när jag stod i Höllvikens biblioteks långa rader av böcker så drogs min blick självklart till denna. Inte lika bra – men ändå har boken någon. Huvudpersonen driver runt i ett plastigt liv i LA. Vad hon lämnat bakom sig eller vad hon tror finns framför är inte tydligt för någon, varesig mig som läsare eller för karaktären själv heller troligtvis.

Auster på ett café i Trogir

The New York Trilogy av Paul Auster
Kära Auster. Jag läste Baumgartner förra året och totalt älskade, vilket också ledde väg till hans postuma författarskap. Tyvärr var inte denna bok något för mig – tre längre noveller som troligtvis ska läsas med en mer filosofisk blick än vad jag kunde uppbåda.

Kingsolver på en stenstrand i Kornatiskärgården, Kroatien

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver ☆
En riktig tegelsten och jag ska vara ärlig, jag fasade inför att slå upp denna. En tragisk bok om missbruk och mörka livsöden var vad jag tänkte men Kingsolver är en briljant författare och lyckas skildra det desperat maktlösa med humor och ljus. Varm rekommendation!

Dahl på en bänk på Djurgården

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl ☆
En bok som växer på mig ju mer tiden går. Hela handlingen finns sammanfattad i redan första kapitlet – författarens far var en ensam man, och författaren försöker utforska hans pappas barndom genom sparsamma fotografier. Språket är ett hantverk i sin enkelhet som lämnar mycket mellan raderna, som ändå går att förstå. Rekommenderar men med en varsam hand, kanske till någon som läser mycket?

Har ni läst några av dessa? Tyckte ni samma? Alltid nyfiken på att höra om andras läsande!

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver

Litteraturbranschen är liksom alla andra branscher styrd av uppmärksamhet och strömningar på sociala medier, det som plötsligt plockas upp och sprids kan ta över hela marknaden ett tag. För mig är Demon Copperhead ett slags exempel på det, en bok som kom 2022 och visserligen blev omtalad redan då men som verkar ha ytterligare en våg just nu utan att jag förstår riktigt varför. Den hamnade på både Washington Post och New York Times lista över bästa böcker 2022, samt vann Pulitzer Price 2023 för bästa fiktion, men ändå är 2025 ett år som den här titeln verkar läsas av många. Själv har jag varit sugen på att läsa den sedan 2022, jag skulle bara läsa Shuggie Bain först men den var så tung och mörk att jag inte mäktade med tanken om att spendera ytterligare 1000 sidor med en ny stackars pojke.

Jag är glad att jag sparade den, för den blev vald som bokklubbsbok. Jag har två bokklubbar, och detta gällde den som Jessika Gedin leder på Soho House. Är så spännande att diskutera litteratur med totalt okända personer. Uppskattar det mycket. Nåväl, tillbaka till boken.

Demon Copperhead växer upp i Virginia. Han bor i en husvagn med sin mamma som har beroendeproblem, det är fattigt och osäkert men han får ändå kärlek från grannfrun och deras familj. Sedan följer man helt enkelt Demon genom livet, och det är ett liv värt att skildra men är också ett dussinliv i sina trakter. Vi får se hur det blir när ett barn inte kan tas omhand av sina föräldrar, när det kommer in våldsamma vuxna, vad socialen kan och inte kan göra. Vi får också följa vad som händer när man introducerar oxycontin i områden med hög arbetslöshet och hög slitsamhet.

Det Barbara Kingsolver gör med en briljant hand, är att hon skildrar allt detta och mycket mer, med en så äkta men också humoristisk ton. Hon balanserar varsamt på linjen att ta ämnena på största allvar men ändå lyckas leda mig som läsare genom alla sidor utan att gå under. För en sådan här bok kan skapa mycket hopplöshet, särskilt när den skildrar så mycket mörker i ett samhälle och det är så jag minns exempelvis Shuggie Bain. Det som också fascinerar mig är att hon lyckas så fint med en pojkes skildring av livet när hon själv är kvinna. Jag älskar att få exempel att en författare kan få skriva om vilket ämne den vill, oavsett hur sann den är mot ens eget ursprung eller livshistoria. Partiet som är kanske det mörkaste men också det som jag är mest nyfiken på, är när oxycontin introduceras i Virginia. Man blir lamslående nedslagen av när man förstår vad för läkemedel och vad för slags kliniker som plötsligt ploppar upp i delstaten. Facit finns idag på vilken förödelse det skapade, men det känns som många samtidigt är omedvetna vilket skifte åt det negativa hållet det var att morfinpreparat fick sådant fritt spelrum i samhällen som man får beskriva som utsatta eller sköra i sammanhanget.

Den här boken rekommenderar jag med varm hand. Den är lång, men orden flyger förbi, sida för sida. Perfekt för läsning mysiga höstkvällar eller kommande jullov för all del!