Året var tjugosexton

Trenden har väl inte gått någon obemärkt förbi, den här om att kasta sig in i 2016s arkiv och romantisera en enklare tid? Jag är lite senare på bollen, blev akut påmind om att alla bilder innan 2017 ligger på Dropbox utan abonnemang så det där måste tas om hand…

Men det här med 2016, nog är det ofta så, detaljer försvinner och penseldragen blir större när tiden har förflutit, vilket kan hjälpa att skapa en ljuv bild av det som varit. För mig var 2016 startskottet på vuxenlivet, för i mitten av januari tog jag examen. Idag 2026, har jag alltså jobbat som läkare i tio år vilket är svårt att förstå. På många sätt känner jag mig mer tyngd, över omvärlden, över hur det blir för min familj i Iran, över diverse stora saker. Men livet, livet i sig känns också lite tryggare på något vis. Jag känner mig själv bättre, vet mer om mig själv, om min kapacitet, om kärlek.

Året inleddes med New York. Jag bodde där och gjorde utbyte hösten 2015 till mitten av januari 2016. Firade in nyåret med min familj och kollektivt bokades min hembiljett om så jag åkte från NY tidigare än mina ursprungsplaner. Det var inte en stad för mig, inte som läkarstudent iallafall där jag praktiserade på ett sjukhus i Bronx med allt armode man får se i världens rikaste land. Därtill blev jag sjuk i någon lite oklar virussjukdom, var trött mest hela tiden och det bodde möss i lägenheten på Manhattan och värmen hade stängts av. Så när mamma och pappa frågade om de inte skulle köpa en hembiljett med dem istället, så tackade jag ja med emfas. Kom hem, tog examen med massa fest, firade stort genom att hyra en vacker lokal med en vän och sen vilade jag mig i form för att börja mitt första läkarjobb.

Mitt första läkarjobb drog igång. Så liten! Jag blev schemalagd både natten till och från min 24-årsdag, men min kollega CM var fin och såg till att vi vid halv fyra-snåret på natten firade in mig ändå. Sedan dess försöker jag ta ledigt på min födelsedag, jag trodde ju naivt att arbetsgivare brydde sig om när man fyllde och inte skulle schemalägga en nattetid men så är det icke.

Ganska snabbt tog jag ledigt från jobbet och drog till Indonesien. Eller först till Singapore och hälsade på min vän S som gjorde utbyte, sen över till Bali på alldeles egen hand! Lärde mig surfa på ett camp i Canggu. Jag åkte faktiskt tillbaka till exakt samma camp 2023, vilket var sjukt. Inte ett enda risfält fanns kvar och Canggu var oigenkännligt. Jag åkte även till Lombok, mötte min vän E och tillsammans gick vi uppför en vulkan. Jag blev höjdsjuk, brände mina axlar till rosa och det var allmän misär men också en otrolig upplevelse.

Känner mig så väldigt liten när jag ser dessa bilder. Jag älskade att bjuda över folk till min lilla lägenhet, jag hade 24-årsbrunch, hade AW, hade fest. Jag tyckte lägenheten var alldeles perfekt. Om väggar kunde tala känner jag idag, tänk att jag bodde där mellan 20-29 års ålder? Mina kläder köpte jag förresten i NY, och använder än idag. Kanske borde uppdatera min stil?

Sen kom sommaren med allt vad den innebar på 10-talet för mig. Mitt lundagäng brukade oftast samlas på Öland för midsommar, en vecka i Blekinges skärgård för allmänt häng och så en rad kräftskivor och annat gemensamt stök. På den tiden åkte jag kors och tvärs, tog mig på något sätt till alla platser trots att jag bodde så långt ifrån. Mitt lundagäng finns kvar, men har alla förökat sig med varsin knodd, och det intensiva hänget är kanske inte ett minne blott men lite mer anpassat till vuxenlivet. PS jag tyckte om estetiken dagbok, bok och någon liten attiralj på bild redan då.

Jag åkte också på Way out west som oftast den här perioden! Ofta med Mia och Anso samt vänner till dem, och ofta var vår vän Nicolina där med sina vänner. Jag minns kedjerökande på Frank Oceans konsert något år, trånande efter vissa pojkintressen på Håkankonserten, hur man skyndade sig till något Stay out-ställe innan det blev fullt. Livet kändes så vilt koncentrerat de här dagarna, dagar när man började med aperol till frukost och funderade på vad man borde gå och lyssna på men också vilka man ville springa på. Var tillbaka nyligen faktiskt, men jag har tappat takten, kanske en lärdom av det här inlägget för mig: sluta åk tillbaka till platser från 2016.

Under många år har jag åkt till Sandhamn i början av hösten, denna gång med Hanna, och jag minns det som väldigt mysigt. Hanna, hennes syster och kusiner som alla är mina nära vänner, spenderar somrarna på denna ö. Vi åt päron direkt från träden och eldade upp Hannas anteckningar från vårterminen eftersom hon hade klarat tentan på sitt veterinärprogram.

Generellt gick jag mycket på fest, mina fotomappar är fyllda av festbilder från olika sammanhang. Var utklädd minst sju gånger år 2016, jag som inte ens gillar maskeradfester. Mycket oklart vad jag är på denna bild, kanske är jag en istapp? Ett tag var det en favorit att klä ut sig till, jag brukade glittra ner mina armar och ben.

Och Berlin! Berlin har varit en oerhört viktig del av mitt liv. Jag gjorde utbyte 2014 tillsammans med min vän Harald och åren efter var jag tillbaka 1-2 gånger per år för att träffa alla och bibehålla min identitet som Berlin-person. Vi åt massor av döner, drack öl och pratade tyska med våra tyska vänner. Viktig del av ens identitetsbyggande.

Mitt tjejgäng från KI åkte på vår tredje samlade sommarstugeresa där 2016, och med tre gånger skapas en tradition som det heter. Vi åker ännu på dessa! Här är vi i Örebro, vid sjön Leken och min vän R badar medan jag gör frukost och spionerar i fönstret. I vår blir det samling i Danmark hos Pernilla, det är första gången någon av oss har ett eget sommarhus! Så sjukt ändå. Dock dröjer det nog länge innan någon annan tar rygg, känns som särskilt vi som är kvar i Stockholm med omnejd har fullt sjå att köpa boenden man själv ska få plats i. Att äga egna sommarhus och inte använda föräldrars eventuella boenden känns långt bort.

År 2016 var också första gången jag gjorde en riktig vandring. Jag hade vandrat och tältat på Lofoten innan, men nu skulle vi gå en sträcka under flera dagar utan möjlighet att fylla på saker från bilen eller liknande. Vi gick i Abisko, och bar allt vi behövde för hela vandringen. Vi träffade typ ingen, det var en chansning att åka i mitten av september men ack så belönande det blev. Vädret bjöd oss på ljummen höstsol, och jag kände mig mäktig som kunde utföra det här. Dock iskallt om nätterna… Minns att jag lånade vandringsbyxor av Amanda som var lite för små vilket var okej när jag provade hemma men räknade inte med att bli sådär uppblåst man kan bli på en vandring och jag kunde inte knäppa byxorna större delen av resan. Charmigt.

Min gamla gata. Jag går förbi ibland och känslorna som man hade där mellan 20-29, att livet står på sin spets och kan bli hursomhelst, stormar ofta tillbaka.

Minns att jag jobbade mycket natt och mellan nattpassen hade en del bakisliknande ångest som jag försökte stävja med diverse kafébesök och fotorundor. Ps jag har kvar samma datorfodral? Det är nästan i spillror då sömmen släppt lite i ett hörn men jag vill laga det för att behålla. Verkar inte ha så hög rotation på ting ändå inser jag också av det här inlägget, det känns bra. Exempelvis firar mina linnélakan åtta år. Det enda set jag använder, tvättar gång på gång.

Mina killkompisar från Lundagänget! Här samlades vi i Linköping en helg. Jag minns det som roligt och att vi såg ut som en litet band på den här bilden, tyckte jag iallafall. Emma tog bilden! Min jacka sörjer jag något, en klassiker från Stutterheim men som jag hade vid ett covidhembesök under pandemin sen. Ville vädra den från virus (…) och la den på balkongen. Det regnade på den med fodret uppåt och sen möglade den tyvärr. Riktigt trist.

Kan ni gissa? Berlin igen. Jag fick en AT-tjänst vilket gjorde att jag kunde säga upp mig från mitt vikariat som underläkare på DS, och alldeles medvetet blev det ett glapp mellan tjänsterna. Mina tre veckor i frihet använde jag till att åka runt i Europa och träffa vänner, med avstamp i Berlin då. Åt våfflor på Kauf dich Glücklich, åt currywurst och gjorde lite Urban Sightseeing. Jag sov hos min vän Emelie som ägde kaniner då och vaknade på natten av att kaninerna använde mig som löparbana. Eftersom jag inte kunde somna om satte jag på TVn för att höra om USAs valresultat och möttes av Trumps firande nuna.

Från Berlin letade jag mig vidare till Barcelona och Laia. Vi lärde känna varandra under mitt utbyte i NY, hon praktiserade på FN som juriststudent vilket var tusen gånger mer glammigt än min långa pendling till Bronx. Återförenade i Barcelona innebar promenader, mat, vin och att jag fick träffa Laias gulliga föräldrar. Självständighetsrörelsen var väldigt aktuell under den här perioden och vi pratade om Katalonien en del minns jag.

Sista anhalten var Valencia, åkte ett mysigt tåg dit för att dels hälsa på min vän Julia som var där temporärt under hösten och Hanna, hon som eldade sina anteckningar, som bodde i Valencia på den tiden. Jag och Julia åt friterade fiskar, drack aqua de Valencia och blev tipsy medan vi cyklade runt på strandpromenaden. På hemresan åkte jag via Madrid och tog ett par timmar själv, beundrade byggnader och åt churros på ett legendariskt café vars varma choklad ännu skapar begär hos mig.

Så mycket som hände det här året så jag kan nog inte redogöra för det mer. Stockholm fick besök av Mathilde, en fransyska som gjorde utbyte samtidigt som mig och Harald i Berlin. Jag gick på alla fester, jobbade massor, började AT, hade glöggfest och så vidare. Men jag antar att det inte är superkul läsning. Vad ska man säga, som 24-åring var energin oändlig till tusen aktiviteter men jag minns inte året som bara problemfritt. Jag ifrågasatte en del nära relationer och synade de i kanterna, jag började fundera mer på mitt egna värde och mina gränser. En del självutvecklingsarbete som sig bör när man är där i 20-något. Undrar hur jag kommer uppfatta 2026 om tio år?