I helgen åkte jag till Hälsingland med två systrar som båda är mina vänner. Vi surfade tillsammans i Portugal hösten 2017 och har hängt ihop sedan dess. Deras familj har gulliga små hus på en skärgårdsö längs Hudik-kusten som vi skulle till.
Såhär såg det ut när vi var där senast. För en helg på en ö behöver man lektyr, och lektyren var beställd i form av ett bokpaket från Adlibris som jag med optimistens anda trodde skulle nå mig innan avfärd. Så blev det såklart inte, kikade i brevluckan kanske tio gånger samma dag utan fynd och med två timmar till tågavgången skulle jag istället ta rätt på min läsplatta. Fysiska böcker vinner alltid men läsplatta är ett bra alternativ på resande fot. Fann jag den? Givetvis inte.
Istället fick jag raskt cykla ner till biblioteket. Mitt favoritbibliotek i Stockholm att låna böcker från är föga förvånande Stadsbiblioteket men då det renoveras fick jag använda Östermalmsbiblioket som är sprillans nytt det med i uppfräschningshänseende. På vägen dit smet jag in om PostNord för att köpa frimärken till min sommarkorrespondans. En makrill till Ottilia med beskrivande ord om västkusten och ett tevykort till min väns mamma som bjöd på härlig lunch i Skåne.
Tyckte det blivit tjusigt på Östermalmsbiblioteket! Man har frontat inbjudande och byggt små ytor för häng. Vid tidningarna har de en liten soffa och stolar där tre damer satt och läste varsin tidning av olika karaktär. DN, Feminina och Illustrerad vetenskap.
Önskar alltid att jag kunde franska och det dämpas inte av den här kvartetten böcker uppställda. Spankulerade runt bland hyllorna och tyckte om hur de lagt fram böckerna, tyckte det lockade till läsning.
Blev fyra stycken vilket är en oseriös mängd böcker att ha med sig över en helg. Hade till och med en femte bok med mig som jag redan hade påbörjat, en diktsamling visserligen vilken man ju inte vill hasta igenom trots allt.
Vad blev det då?
Andromeda av Therese Boman. En bok jag velat läsa ett tag. Ska kretsa kring förlagsbranschen, kärlek och konst vilket i beskrivningen känns som en bok för mig.
Dikterna och fragmenten av Sapfo/översatt av Vasilis Papageorgiou och Magnus William-Olsson. Sapfo är en mytomspunnen poet från den grekiska ön Lesbos som levde typ 600 f Kristus. Det ska vila något speciellt och mytologiskt över hennes dikter och översättarna har ägnat sina liv åt hennes verk så tror detta kan vara bästa sättet att ta sig an hennes poesi. Ps hon är historiens första dokumenterade kvinnliga poet!
Atlantmannen av Marguerite Duras. Duras är en författare jag jämt återkommer till men tyvärr också relativt ofta blir besviken på. Hon har ett magiskt språk men lite svårt att berätta en historia. Tror hon kan vara perfekt i ett kort format som denna dock, man får njuta av orden utan att förvänta sig dramaturgi.
Den unge mannen av Annie Ernaux. Varit nyfiken på Ernaux pga Nobelpriset men aldrig riktigt blivit sugen på att läsa ändå. Den här titeln fångade mig i farten dock så den får det bli.
Har någon läst ovanstående? Och vad tyckte ni?
A T H E N A 