Juli i en lista, 2026

Sommarens somrigaste månad. När jag var yngre tog jag oftast semester med start där i skiftet juli/augusti, för det var ju så om man var underläkare och utan barn, det går inte att ta semester mitt i det mest eftertraktade perioden då. Jag kunde känna en sådan stress av att alla bloggar och instavänner började snacka om hur sommaren snart är slut och att de längtar till stan när jag precis skulle komma iväg på ledighet själv. Det här är kanske första gången som vuxen som jag är ledig precis när alla andra är lediga, och det har känts av på flera sätt. Så mycket mer folk på alla somriga orter och så mycket mer upptagna vänner. Att komma till Skåne i augusti har varit ett genidrag tidigare inser jag, för då är mina Skånevänner tillbaka från sina semestrar och kan träffa mig. Men det har varit skönt också, skönt att vaggas in i semestertänket som alla runt om en har haft samtidigt, det är lättare att slappna av. Låta en dag förgås utan produktion, läsa hela tiden, gå runt och skrota med D en hel dag.

Månadens bok
Det har varit en läsningens månad, där jag blev klar med Kära faster av Valerie Perrin (som påbörjades i slutet av maj dock), Supper Club av Lara Williams, Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie och Män och kvinnor av Lena Andersson. De tre sistnämnda är titlar jag velat läsa ganska länge, och Män och kvinnor är den som levde upp mest kanske. Tycker den är lik Anderssons En studie i mänskligt beteende, ett korrekt och kanske lätt föråldrat språk som krasst beskriver vår nutid utan att spara på det cyniska. Annars är jag ett stort fan av CNA men detta var inte hennes starkaste titel.

Månadens ord
Roman. Jag följer både Flora och Ulrikas bloggar, och bägge har boksläpp här i dagarna. Känns som mitt flöde surrar av ordet roman, bok, skrivande. Otroligt härligt att få låta boklivet surra runt en, även om jag blir något självmedveten om mitt egna skrivande och den frukt som ej bärs så att säga.

Månadens mat
Vi har köpt en muurikka att ha här i Skåne! Vi gjorde köttfärssås som första rätt, men jag är rätt taggad på att experimentera. Kan man göra en god risotto i en muurikka-panna? Har ni förslag? Måste förresten nämna Västkusten i samma veva. Vi åt månadens godaste måltid när vi hälsade på där, hos min vän Anna och hennes kille som välkomnade oss till hennes familjs sommarhus med drösar av färska räkor och havskräftor.

Månadens vin
Att dricka kallt vitt vin, glaset immar, en isbit läggs i… Ja men det är kanske såhär jag njuter av ett vin mest helt enkelt och så även denna månad? Igår drack vi Albariño, en förr lite underskattad spansk-portugisiskt vindruvesort som nu börjar riktigt ta sig i popularitet. Något vintips har jag dock ej att komma med.

Månadens te
Iste. Jag har nämligen bryggt eget på löpande band, inte för att jag själv egentligen gillar det men D är ett stort fan och det är enkelt att göra eget kallbryggt. Blir så nöjd när han belåtet häller upp ett glas. Människans natur, den är enkel att genomskåda, att få rå om andra med mat och dryck gör att jag känner mig nöjd med mig själv.

Månadens skönhet
Jag är en så kallad blekis. Är alltid olika nyanser av väldigt ljus, förutom mina ben som kan bli bruna vilket jag är djupt tacksam över. Trots att det råder ett mode just nu att man inte ska bränna sig å ena sidan, premierar vi ju fortfarande en solkysst pigg look. Jag har därför köpt min första BUS-produkt, en spray för ansiktet från Rebecca Stella. Jag vågar inte spraya mig själv brun men lite bara, så jag kommer ur känslan av att jag är så blek att folk tror något är fel.

Månadens bad
Det finns två favoritbad från denna månad. Det ena var ett bad i en mörk liten sjö, där åskan valde att dundra precis när jag och D klev i. Det andra badet var från Ljunghusen, när jag klev ner till stranden en morgon och absolut inte en enda själ kunde ses. Kanske för att det blåste, kanske för att det hängde regn i luften men oavsett anledning valde jag att skippa badkläderna och den slags ultimata frihet är svårslagen.

Månadens skrivande
Jag är med i en liten chattgrupp med några andra skrivande personer, den ger mig pepp. Men skrivandet går trögt. Jag startade två nya projekt men har kanske lagt ner båda, är så självmedveten om texternas brister och känner mig inte kapabel till att skriva något tillräckligt bra. Den eviga rundgången. Men jag ska starta en substack! Första nyhetsbrevet på söndag, tror jag, kul om man klockar in sin första följare tills dess iallafall.

Månadens kultur
Det är sparsamt med kultur sommartid oftast för egen del men inte i år. Det blev ett besök på Blå Hallen i Höganäs exempelvis. De hade bland annat en utställning som fokuserade på måleriet som skett kring Bjäre, särskilt när friluftsmåleri slog igenom. När jag läser om dessa tider, typ på utställningar såhär, så undrar jag om det verkligen var så härligt och enkelt? Man tog in på pensionat, superade ihop och hängav sig åt konsten?
Annars har vi sett teater på Österlen! En riktigt bra uppsättning men den var slutsåld och spelades kort tid så kan inte tipsa vidare. Dock knöt den an lite till Liken vi begravde, för pjäsen var skriven av Victoria Benedictsson, eller egentligen baseras den på ettnovellutkast. I Liken vi begravde nämns Victoria Benedictsson, eftersom hon är från Hörby, och Wolff använde ett grepp där hon skildrade hennes liv parallellt med den egentliga historien i boken.

Månadens TV
Det har självklart setts en del Fotbolls-VM, svårt att påstå något annat, men annars ganska torrt på denna front förutom att jag och D klämde en säsong Solsidan några gråa dagar. Jag har inte sett det på åratal men tyckte det höll än. Den totala igenkänningen och blinkningarna åt vissa skruvade grejer i vår samtid gjorde sitt för sträckkollandet.

Månadens podd
Förutom en del sommarprat (det finns några recensioner här) har jag lyssnat på Lundströms Bokradio, jag sökte upp ett avsnitt med Chimamanda Ngozi Adichie från i höstas. Det lämnade mig med många tankar. Dels att CNA känns så intelligent och det är en fröjd att läsa hennes böcker, men att just Drömräkning inte är den bok jag tycker hon beskriver på något vis? Att den landade på ett helt annat sätt hos mig än vad hon haft som intention.
Jag lyssnade även på Expressens bokklubbspodd där de pratade om Judas av Amanda Romare. Tycker de konkluderade en bra sak; jag tror inte Judas eller hennes debut är skrivna med en djupare tanke om att lämna ett arv eller specifikt avtryck. Jag tror man ska läsa dem som krassa samtidsskildringar rakt upp och ner.

Det känns overkligt att vi stegar in i augusti. Jag åker upp och ner till Stockholm en sväng för bröllop innan jag och D ska ha våra avslutande dagar i Skåne. Och jag vill nästan inte skriva det, för jag vet att så många av mina vänner har sen semester, men en liten del av mig längtar tillbaka till stan. Mest till att hänga med de vänner man inte hunnit med under sommaren, träffa mina föräldrar och att dona inför Sydamerika. Fast det kommer nog inte dröja mer än kanske en halv dag innan jag saknar att ha havet två cykelminuter bort…

Judas av Amanda Romare

Amanda Romare, en författare som tog sig igenom det enorma bokbrus som finns och blev en av de utvalda. Så kan jag tänka ibland när hon dyker upp i någon intervju, podd, boksnack eller sommarprat. Det fascinerar mig. För mig är Romare vårt svenska svar på författare och titlar som All fouls av Miranda July. Ett nedslag i vår nutid, ett öppet, ofiltrerat och naket sådant. Romare skriver autofiktivt, ett grepp jag ofta fastnar vid att diskutera. Kanske för att det kändes ovanligt förr men som är en brutalt stor trend nu, kanske för att vi är introspektiva och egocentriska, så vårt skrivande färgas också av detta. Romare blev känd med Halva Malmö består av killar som dumpat mig, som också plockades upp som serie av Netflix. Jag såg serien faktiskt, och tyckte den var superbra. Så ärlig och sann skildring av tinderlivet, om att inte sätta gränser, om att ge upp sin integritet och det mänskliga i att egentligen bara vilja bli älskad.

I Judas är Romare istället i en parrelation, och sin första på lång tid. Hon har blivit tillsammans med en kille som också är från Bjäre och hon tampas med mycket känslor kring relationslivet. Om det är tillräckligt bra, hur långt man får pusha varandra och – ångesten. Hur stor del han måste ta i att vara en stöttepelare, var går gränsen mellan individ och vi. Det finns flera scener som diskuterats flitigt, däribland en sexscen där folk tycker hennes kille Emil gick över gränsen och sen en scen när (den fiktiva?) Amanda vill tvinga sin kille att gå ner i vikt med Ozempic.

Den där råa bilden utan tillrättaläggning av skeenden uppskattar jag kanske mest med boken. Jag tycker det finns gråzoner inbyggda, precis som dilemman och moraliska tveksamheter ofta har, och det uppskattar jag i en tid där mycket kan vara svart-vitt. Rätt, fel, övergrepp, kränkning, så upplever jag ofta att definitionen går medan jag själv kan tänka ”eller en gråzon” men som sällan får lov att existera i det allmänna. Jag har ju såklart också en massa egna åsikter kring mycket hon beskriver. Till exempel tror jag inte man efter två år ihop ska känna att man nöjer sig eller att ”större än såhär blir nog inte kärlek”, en aspekt hon ofta tar upp genom sidorna. Då tror jag inte man hittat helt rätt. Jag tycker kanske inte heller sovsex-biten kändes så upprörande, för jag tolkar det som att Amanda är med på det hela, och inte har uttryckt motsatsen. Men hon leker med tankarna, experimenterar med var gränserna går i sin bok. Hon berättar också om ett övergrepp som skett inom kompisgruppen och hur det finns en instinktiv reflex av att vilja sopa allt under mattan, för det är krångligt med skav. En helt ärlig tanke som jag tror många känner igen sig i, hur fel den än må vara. Och att genom att vi lär oss känna igen att bekvämligheten inte alltid är mest rätt, så kan vi komma vidare från gamla strukturer där offret blir offer igen.

Jag spinner iväg. Och det förvånar mig lite, för min första tanke när jag slog igen boken var att det är en ganska simpel bok. Dagboksreflekterande i korta stycken. Det är inget gediget karaktärsbygge eller intrikata miljöer som byggts upp. Det är ganska rakt på, enkelt språk, lättläst i ett nafs och ibland lite väl rått (analsprickor orkar jag inte läsa om något mer). Men det är något större än så, jag tycker Judas är ett slags samtidsdokument och därför väl värd sin läsning. För oavsett hur boken landar hos en, så tycker jag den visar på hur tankarna går hos många i samma ålder och position som Amanda Romare, och därför gillar jag den här boken lite oavsett hur innehållet reflekterar mina egna åsikter, mitt eget liv och mina egna tankar. För det är mycket jag inte håller med om, inte känner igen i mitt egna liv men som jag ändå ser mycket av runt om mig. Har ni läst den och vad tycker ni?

Sju korta sommarpratsrecensioner

Årets sommarpratssäsong är igång! Förra året lyssnade jag nästan ingenting alls eftersom man inte kan använda sina vanliga poddappar till sommarprat längre utan måste gå in på SRs egna app. Idiotiskt tycker jag, man gör likadant med vissa populära poddar och släpper bara varannat avsnitt till vanliga poddspelare. Public Service borde ha som mål att vara tillgängligt, inte knyta upp sitt innehåll endast mot sin egna app enligt mig men i år orkade jag inte statuera exempel. Hittills har jag lyssnat sju sommarprat, de är recenserade efter kronologisk ordning som de är släppta.

Amanda Romare
Amanda Romare debuterade med boken ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” som sålde väldigt bra för en debutantroman och som Netflix plockade upp till en serie. Jag har faktiskt bara sett serien och tyckte den var grym. Ett slags nedslag i nutiden, med en humoristisk ton. Nu släppte hon uppföljaren Judas som jag ska publicera en recension om; men liksom halva Malmö är det en rå autofiktion, något som går igen om än i en mer spommarpratsanpassad form. Romare pratar om att växa upp på Bjäre och känslan av att ljuga, vara imposter och vävt mellan ämnena lyser den starka systerkärlek hon och lillasystern delar. På samma sätt som hennes böcker är ofiltrerade är henne prat likaså. Att hon är författare tycker jag märks – hon är duktig på att berätta en historia och jag fångas av hennes olika trådar. Det är inget omvälvande prat som ger en massa insikter, men ett standardbra sådant.

Jonas Bonnier
Jonas Bonnier har varit både författare och förlagschef. Han berättar hur det är att växa upp med ett namn som hans, och samtidigt vilja skriva. Han är väl medveten om att det är ett lyxproblem men det är också hans verklighet och jag uppskattar att lyssna på hans skildring av att leta efter en oberoende bekräftelse på att han behärskar hanteringen av orden. Tyckte om detta prat som dessutom har en hemlighet om avslöjas och som han snyggt hänger upp hela sitt prat på. Berättartekniskt skickligt! Men inget prat jag kommer minnas i evinnerlig tid.

Carolina Dybeck Happe
Det tillhör sommarpratets arsenal att ha med en tung näringslivsprofil, något jag uppskattar men oftast är det inte de mest medryckande praten. Dybeck Happe gör precis det som förväntas: berättar om industriuppdrag med stor press, stor arbetsbörda och stor cred. Det är häftigt att hon faktiskt är Microsofts vice VD, vi ska vara stolta över att en svensk har den positionen och jag tycker det är extra häftigt att hon är kvinna. Hon pratar kanske mest om sin tid på GE och själv inser jag att när jag håller på med hjärtultraljud är det ju GE:s maskiner, samma företag som Edison grundade och som har flera verksamheter, som att de gör flyplansmotorer. Ändå otroligt hur vi byggt upp vår värld.

Ginna Lindberg
Jag är ett stort USA-podden-fan, har lyssnat sedan första avsnittet. När en av deras stora profiler och tillika kända journalisten Ginna Lindberg ska prata så lyssnar jag med vässade öron. För den som slaviskt följt varje avsnitt så är det inte så mycket nytt, och förutom en kortare utsvävelse där familj och visserligen det tunga ämnet cancer nämns, så är fokuset strikt på hennes korre-uppdrag. För den som inte lyssnar slaviskt på USA-podden är detta en bra introduktion till amerikansk politik, för oss andra blir det ett lite best-of-medley. Kanske hade jag önskat mer om det journalistiska hantverket, även om det ibland skiner igenom tankar kring att bevaka en president som man inte får säga att den ljuger när det sker så ofta.

Patrik Norqvist
Norqvist är fysiker och därtill en folkbildande sådan. Trots att jag läst naturvetenskap på gymnasiet och tog mig igenom Fysik A och B så kan jag precis ingenting längre. Norqvist är van vid att svara på frågor genom sina olika TV-uppdrag som Fråga Lund, och gör likadant när han har sin SR-timme men blandar upp med anekdoter från sitt eget liv. Kanske blev det här ett lite hoppigt prat för min del utan en tydligt röd tråd eller poäng, även om fysiken i sig presenterades på ett intressant sätt. Dock hamnade han mitt i ett flöde av olika sommarprat av duktiga dramaturgiker (eftersom jag inte lyssnat kronologiskt utan lyssnade på typ fyra författare på raken), så konkurrensen är ju stentuff.

Maria Maunsbach
Maunsbach har jag löjeväckande dålig koll på, för tydligen är hon både en känd radioprofil och författare. Hennes senaste bok ”En magisk man” känner jag iallafall igen titeln på och efter att ha lyssnat på hennes sommarprat vill jag hemskt gärna läsa den. På klingande skånska, något som gör en exil-lundensare trygg, berättar hon om livet och relationer till andra människor på ett varmt men ändå intresseväckande sätt. Pratet såldes in som att det skulle handla om familjebildning, men det är bara en metafor enligt mig för att beskriva det mellanmänskliga med nästan tonen av en skröna. Efter att ha lyssnat känner jag djup tacksamhet inför vänskaper och en stark påminnelse om att hålla hårt i och vårda de relationer som gör en gott, oavsett om det gäller blodsband, romantisk kärlek eller vad det än må vara för definition.

Ann Heberlein
Heberlein, en till skånsk författare men med flera titlar som filosof och teolog på sitt CV, gör något jag kan uppskatta starkt med Sommarprat. Hon väljer att fokusera på en enskild viktig berättelse istället för att försöka väva in sin egen barndom och privatlivet i pratet. Heberlein väljer att ägna sommarpratet åt faster Gunnel som blev tvångssteriliserad i 60-talets Sverige. Ett kapitel av vår lands historia som jag inte kände till, och som jag känner mig tacksam Heberlein till att ha blivit upplyst om.

Om ni har tips på något jag missat, hojta till!

Sommarprat jag är taggad på 2026

Glad midsommar alla! Egentligen är midsommar en av mina favorithögtider. Det är något med den som bara är ljust och härligt. Jag har haft ynnesten att oftast fira på Öland eller i Stockholms skärgård, på senare år nästan jämt Sandhamn. Att binda sin sneda krans, äta matjes och färskpotatis till lunch, leka lekar, dansa kring stången… Det finns inget svenskare? Och det finns inget roligare. Förr om åren var det ofta brakfest om kvällarna men numer har många av mina vänner barn så det blir en lugnare version. I år är vi dock i Kroatien för att hälsa på Ds pappa. Det var så vi behövde göra för att få till kalenderplanerandet, men för att få till något sånär midsommarkänsla har jag gått igenom årets olika sommarpratare och valt ut en drös. Det var oväntat många jag var taggad på i år. Mitt riktmärke brukar vara journalister, författare och skådespelare i första hand eftersom de oftast är bra på att berätta historier och just sådana var det många av i år. Alla bilder är från SRs hemsida.

JUNI

23e juni, Amanda Romare
Amanda Romare ska prata! En påminnelse för mig om att lägga ut min recension om Judas. Tycker det är fascinerande vilket spin Romare fått, det var längesedan jag uppfattade att en svensk författare blev så generellt omtalad och syntes överallt. Jag har hört henne live en gång på Soho House och det är fascinerande att följa hennes tankar.

24e juni, Jonas Bonnier
Jonas Bonnier har lyckats med den där väldigt hemlighetsomsusade – att skriva succéer. Han har skildrat Helikopterrånet och Knutby bland annat. Han utlovar att avslöja en hemlighet och jag är simpel nog att gå på den dramatiken.

26e juni, Carolina Dybeck Happe
Jag har dålig koll på närinsglivsprofiler men nog blev man nyfiken när en svensk sitter bakom rodret för Microsofts omställning avseende AI. Hoppas på att lära mig men också förstå industrin bättre!

28e juni, Ginna Lindberg
Det är få kändisar som jag har koll på, men journalister är den kategori där jag sjukt nog är mest bevandrad. Ginna Lindberg är just nu korre i Washington, något hon var i slutet av 00-talet också. Hon har dessutom varit chef för utrikesredaktionen på Ekot och startade USA-podden som jag följt sedan avsnitt ett. Dvs jag har höga förväntningar!

29e juni, Patrik Norqvist
Patrik Norqvist är en profil inom fysik, ett ämne jag minns förvånansvärt lite om från gymnasiet. Han är folkbildare inom detta dvs han är med.i bland annat program och sammanhang som Fråga Lund. Han framhäver att fysik är vägen till att förstå ens omvärld, och det känns ovanligt med fysiker som är bra på folkbildning så jag är taggad på att lära mig ett och annat.

JULI

2e juli, Maria Maunsbach
Maunsbach är författare, själv har jag inte läst henne men jag tycker hon har valt ett spännande tema för sitt snack, nämligen familjebildning och kanske framförallt förbi det biologiska. I dagens svenska samhälle kan familjebildning vara så mycket mer än bara att skaffa barn i en monogam relation, och det ska bli intressant att höra henne resonera kring detta.

3e juli, Ann Heberlein
Heberlein är en spännande profil. Jag håller inte alltid med om henne åsikter eller resonemang men hon är duktig på att framföra dem och ibland med en sällsam lätthet. Hon kommer bland annat prata om faster Gunnel som var en av de sista att tvångssteriliserad i Sverige.

10e juli, Carl Skau
Carl Skau har ansvar för FN:s livsmedelsprogram och kommer prata en del om hungersbekämpning, ett svårt men viktigt ämne att bilda sig kring i min mening. Han har en gedigen diplomatisk bakgrund och jag är väldigt nyfiken på den slags livsval och karriärsbanor.

12e juli, Martin Modéus
Marin Modéus är ärkebiskop och han kommer prata en del om att var ärkebiskop i en tid där allt kan kännas motsägelsefullt. I beskrivningen om hans kommande prat nämner han att han kommer prata om Gud, bön och livet. Oavsett om man själv är religös, kristen, eller ej så tror jag det gör gott för själen att samtala om något som är större än människan ibland.

14e juli, Ebba Kleberg von Sydow
Det här sommarpratet tvekade jag om jag är nyfiken på eller inte men det kan vara oerhört skönt med ett lättsammare snack då och då. När jag var liten och hälsade på vår familjevän Gertie fanns det ibland damtidningar och jag älskade att bläddra och läsa om kungligheterna. Förresten har jag blivit intervjuad av Ebba von Sydow live i Stadshuset en gång på Nobelmiddagen när jag ansvade för Nobel NightCap, efterfesten det vill säga. Good times.

24e juli, Sara-Vide Ericson
Sara-Vide är konstnär och många av hennes målningar tycker jag fångar tag i ens tankar. Det känns så kul med en konstnär som sommarpratare, jag tycker det varit lite få senaste åren och det är kanske talande för hur vi tappat bort konstnärers viktiga roll i samhällsbildandet och diskussionen. Nåväl. Dessa meningar från Sara-Vide lockar mig att lyssna: – Det finns ingen skiss. Du skissar inte ett knull. Du är där och då, och du ger allt. Det är målningen. Jag tror måleriet kom till mig för att jag behövde befästa något, bevisa att något var verkligt och sätta det på pränt.

26e juli, Sven Hagströmer
En finansprofil jag faktiskt råkar ha koll på är Hagströmer och jag är så nyfiken på hans sommarprat. Han utlovar lite talkshow med sig själv där han snackar om politik och ekonomi. Toppenkoncept menar jag, iallafall på förhand.

29e juli, Martin Peterson
Marin Peterson är akademiker och filosofiker som är verksam i Texas. Han undervisar bland annat genom att berätta om Platons Gästabudet, ett av de mest kända verken från filosofen som är en slags dialog eftersom Platon menade att äkta kunskap kan man bara samtala sig till. Dock har Martin Persons undervisning blivit stoppad för man menar att Gästabudet skildrar homosexualitet, vilket man med stöd av nya Trumpadministrationen inte tillåter vid universitetet längre. Jag tycker själv detta är häpnadsväckande och ser fram emot att en filosofiprofessor ska diskutera saken.

AUGUSTI

1a augusti, Kristoffer Leandoer
Jag har hållit på att läsa Leandoers bok ”Det är läsaren som skriver boken” här under våren. Det är en bok jag vill läsa bit för bit, för den är fullpackad med klokheter och reflektioner. En titel jag för övrigt fick i present av min vän Simon, ypperligt köp. Känslan är att Leandoer kommer vara duktig på att berätta.

2a augusti, Ebba Witt-Brattström
Witt-Brattström är en profil som jag ofta tycker är i hetluften. Hon är litteraturprofessor och har lyft fram flera viktiga kvinnliga profiler genom åren. Hon är lite av en feministisk profil, men feminism har ändrats genom åren vilket är varför jag tror att det kan bli sådana diskussioner kring hennes ställningstaganden. Nu tror jag inte det här sommarpratet kommer fokusera just på det men att vara en intressant person är tillräckligt för att locka mitt intresse.

9e augusti, Åsne Seierstad
Om man någon gång läst Seierstads böcker vet man att hon är en fenomenal berättare. Jag har inte läst henne sedan Bokhandlaren i Kabul-boken men är ändå törstande efter att höra vad hon har att bildsätta från världen idag. Hennes senaste bok handlar om Ryssland, och det är temat för detta sommarprat.

11e augusti, Ewa Fröling
Först vill jag bara uppmärksamma er om att Frölings bild är typ den enda som inte är tagen med den sedvanliga midsommarkransen och enhetlig med de andra. Är lite nyfiken på varför. Också väldigt nyfiken på Fröling som verkat under Ingmar Bergman och öppnat Pandoras ask om Dramatens arbetsmiljö.

Har ni någon annan som ni ser fram emot? Vill ha tips i denna djungel!

Maj i en lista, 2026

Jag är lite omtumlad men på ett härligt sätt här i slutet av maj. Månaden inleddes med min brors bröllop i Toscana, fortsatte med en tur till Danmark med mitt tjejgäng från universitetet och avslutas i ett kvittrande Norrtälje sista dagarna på jobbet. Jag fick blombud två gånger, för att fira min specialistexamen, och i lördags hade jag fest för att fira ordentligt. Det flyter omkring heliumballonger runt mig i denna sekund, blombuketterna är så många, tacksamheten stor. Herregud. Syrenerna har slagit ut och sprider sin doft, solen har tittat fram ofta och värmt ens nästipp, och jag har tänkt tänkt tänkt. Min sommar, som jag egentligen behöver fylla med jobb eftersom att vi ska vara utomlands hela hösten med vår backpacking, är ännu tom och jag är ömsom orolig ömsom pirrig över att inte veta vad som väntar. Precis som våren, precis som maj, knoppar som ska brista, jag ska också blomma på något sätt men frågan är hur.

Månadens bok
Jag läste ut fyra böcker den här månaden, vilket är ungefär så mycket jag brukar läsa på en semester så förstår inte exakt vad som hände. Inledde med Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosas. Fortsatte med Rejection av Tony Tulathimutte, sen Straff av Ann-Mari Laestadius och avslutade med Judas av Amanda Romare. Ingen blev en favorit men måste säga att alla fyra väckte diskussion inom mig, av olika skäl. Jag funderar på greppet Vargas Llosas använder, det här att skilda en mans liv med ungefär tio nerdyk och inte beskriva vad som händer mellan, som Flesh och Stoner. Och hur tröttsam en viss kvinnosyn kan vara. Rejection var en bok jag inte fick grepp om. Smart? Vedervärdig? Inte alls min slags litteratur iallafall. Stöld, som för mig att tänka på samernas rättigheter men också om berättarteknik och vad som skiljer en platt bok åt från en som engagerar. Och sen Judas som aktualiserar mina tankar om autofiktion och hur det känns att släppa en sådan bok i ljuset, om det påverkar ens relationer.

Månadens ord
Blombud? Nä jag har ingen inspiration.

Månadens mat
Det har varit väldigt blandat på tallriken denna månad. Middagarna på bröllopet i Toscana är de jag bär med mig för all framtid. Hemma har jag varierat persiskt, husmanskost, nudlar och varit lite trött vilket märkts av på en ganska udda variation som passerat under kvällarna.En måltid som inte får förglömmas är när jag och tjejgänget satt på en dansk bodega och satte i oss smörrebröd och pilsner medan regnet öste utanför, en slags turistmålbild med Danmark.

Månadens vin
I kylen hemma har en flaska väntat tappert på sitt öppnande. På den stod klart och tydligt att den fick öppnas först när jag är specialist, och det blev ju så! Sjukt. Det var en flaska champagne från ett hus som inte finns på Systembolaget men där D privatimporterat med några vänner för ett tag sedan. Underbart god, av flera skäl.

Månadens te
Vi fick en påse av NKs blandning och har druckit många koppar av den. Den är ganska fruktig och med en distinkt ton av ros. D gillar fruktsmak på te, ett omedvetet slavisk arv tror jag för både i Polen och Kroatien verkar det vanligt med Lipton Forrest frukt-teer. NK gör en sofistikerad variant som även jag kan njuta av trots uttalad forest fruit-PTSD.

Månadens skönhet
Jag köpte en ny ögonskuggepalett (!). Till bröllopet, och det blev en quad från Charlotte Tilbury. Jag saknade lite skimmerskuggor i min Patrick Ta-palett så gick till den allmänna husgudens utbud. Patrick Ta-paletten jobbar matta skuggor och helglitter, men jag gillar mest mellantinget med skimmer. Trivs hittills med denna!

Månadens bad
När jag var i Danmark med tjejgänget badade vi i havet, och en av gångerna nakna medan mörka regnmoln drog in och mullrade. Sådana bad känns alltid mäktiga, även om jag frös och var missnöjd när vi klädde av oss.

Månadens skrivande
Ett nyhetsbrev för Netdoktor publicerades och även en forskningsartikel kom äntligen ut. Första utkastet på forskningsartikeln skrev jag en semestervecka när jag var på Stocken med ett gäng vänner 2024. För övrigt skrevs ett av de första blogginläggen från Stocken. Långa ledtider inom forskningen inser jag… men inget skönlitterärt skrivande blev det, vi får kollektivt hoppas på juni.

Månadens låt
Har ni sett att man kan få fram sina mest spelade låtar på Spotify någonsin? Två av mina topp tio har jag återvänt till, en med lite skam och en med lite förvåning. Despacito (!) var med på listan och även Cocaina med Emma Peters. Hade förväntat mig Mumford and Sons, Fleetwood Mac, Moonica Mac och Maggio. Visserligen var alla med på topplistan men inte pallplats.

Månadens kultur
Ni som är i Stockholm borde besöka Bergianska nu i sommar. Dels är det en vacker plats att vara på (en av mina och D:s tidiga dejter var här. Jag tappade bort min hemnyckel och blev nästan överdrivet sen till poesibrunch på Riche med min vän Antonia). I år ställer de ut två skulpturer i sina fontäner som föreställer varsin utdöende växt. Min vän Mickan är konstnären bakom ena verket.

Månadens TV
Tyvärr är jag en person som inte ser serier men D har knäckt koden, tydligen kan man få mig hooked på reality som jag nämnde i förra månadslistan. Vi har följt expedition Robinson med stort nöje! Jag hejar på Ola eller Jonas, tycker båda känns värdiga vinnare?

Månadens podd
För er som liksom jag vill grotta ner i Lina Wolffs bok Liken vi begravde så pratar hon om denna i Gästen, en podd från P4. Hon pratar bland annat hur man behåller respekten för en händelse som Helen-mordet som inspirerade hennes bok. Avsnittet är från 27/12 2025 så inte särskilt nytt, man från scrolla lite i arkivet.

Och nu då? Jag vet inte och det är sjukt. Tyvärr är jag inte ekonomiskt oberoende så det blir ju till att hitta något extra att hålla på med här i juni. Men vi ska också till Kroatien i två veckor! Och segla! Och jag vill skriva! Allt vibrerar inom mig. Juni, sköna juni, vad ska du ge mig och vad ska du ta av mig?

Böckerna jag väntar på att få att läsa

Så otroligt fin tjänst det är med bibliotek. Jag och biblioteket på Fältan har en renässans faktiskt. Det blev fint efter renoveringen, väldigt modernt men det passar lokalerna. Ganska dansk stil med ljust trä och mjuka former. Nu har jag ställt mig i kö till ett gäng böcker igen. Senast jag skrev ett sådant inlägg var i februari och sedan dess har jag fått några av böckerna! Köar fortfarande på Kammakargatan av Therese Boman och Air av Christian Kracht.

Blue Sisters av Coco Mellors
Jag hade aldrig hört talas om Mellors förrän jag läste Sandras blogg om hennes skrivkurs i Grekland som Mellors höll i. Tydligen ska hon vara kung på karaktärsbygge, men jag har också hört lite blandat, var exempelvis på boksnack på Soho house där systrarna Romare och Helle Schunnesson, Nadia Kandil, Marcella Mravec snackade loss om deras läsupplevelse. Där tyckte man kanske karaktärerna var något stereotypa, som en saga. Får se vad jag tycker men nyfiken är jag! Nu har jag plats 3 efter någon månads köande faktiskt.

Kära faster av Valérie Perrin
Valérie Perrin är ju en favorit hos mig, de tre böckerna jag läst hittills har verkligen uppskattats och det är faktiskt också mina mest lästa recensioner på bloggen. Ni hittar Glömda om söndagen och Tre på respektive länk. Självklart är därför suget efter hennes nya titel stor! Men kanske bara borde köpa, jag kommer säkert vilja behålla den ändå. Kom på nu – vem av mina vänner lånar Färskt vatten till blommorna av mig? Köplats 213 trots att jag köat ganska länge ärligt talat, men tills jag köpt eller lånat så får den hänga kvar.

Ärret av Kamel Daoud
Detta är nästa bok i bokklubben! Boken tar avstamp efter inbördeskriget i Algeriet på 90-talet och ska avhandla förtryck och tabun i Algeriet efter kriget. Författarens böcker är förbjudna i hans hemland och därför lever Daoud i exil i Frankrike och har också valt att skriva sina böcker på franska för att han förhåller sig friare till det språket. Jag kan förstå den känslan men imponeras också av att använda ett annat språk än sitt modersmål till litteraturen. Det finns fler exempel, typ Theodor Kallifatides många böcker och Jila Mossaeds dikter. Lina Wolff pratade om detta i en podd, när hon gick på en skrivkurs på spanska och behöva skriva noveller på spanska, hur mycket svårare det är. Ser nu att min köplats är 157 så det måste jag väl lösa på annat sätt om jag ska hinna läsa denna till juni.

Judas av Amanda Romare
Är så nyfiken på Romares andra bok men jag kan föreställa mig att det var nervöst för henne att kliva ut med den. Tänk när ens debutroman blir en sådan snackis, plockas upp av Netflix och blir till serie och man själv blir en av få kända författare? Alltså. Jag har köplats 3 efter en lång kötid så snart är det dags!

Rejection av Tony Tulathimutte
Jag har faktiskt precis plockat ut den här boken, men detta läser vi med Jessika Gedin-bokklubben just nu. En väldigt amerikansk bok om ensamhet och odräglighet. Hittills lite skräckblandad förtjusning men jag tror tyvärr den kommer landa som All fours av Miranda July för mig.

Köar ni på något, eller använder ni ens bibliotek? Är jag och min kompis Irma reliker som köar och längtar till sms om upplockning?